På trimbordet har Zelda fullt förtroende för mig. Hon vill upp, och är helt lugn och avspänd medan jag pillar, klipper klor, rensar öron, kör olika trimmaskiner över hennes kropp.
Nemi har aldrig fått något förtroende för situationen. Hon låter mig göra det som ska göras, men under tyst protest och hennes blick kan bara beskrivas som misstänksam.
Ute är det tvärsom. Om jag ber Nemi hoppa upp någonstans, eller följa med i litet oländig terräng gör hon glatt som jag säger, medan Zelda ofta saknar förtroende för mina bedömningar.
"Njaa, det där verkar väl inte så väl genomtänkt, jag stannar nog här."
Antalet missöden på trimbordet och ute har varit ungefär detsamma för båda hundarna (båda har blivit klippta i pulpan någon enstaka gång, båda har hoppat upp på en sten som var så spetsig att de fallit av).
Så för mina små damer är tilliten situationsbunden. Litar de på mig? Ja och nej... Beror på vad det handlar om.
Låter ganska "kinesigt" när jag tänker efter, och klokt, så gör jag ju själv med mina vänner och bekanta. Då kallar jag det för en nyanserad världsbild.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Chali gillar heller inte vad vi gör på trimbordet. Kommer visserligen glatt eftersom det vankas en godbit, men han visar tydlig irritation under hela processen. Ute är han tuff och modig; hoppar upp på höga stenar, rusar in i skogen hur risigt det än är. Men vattenpölar rundar han gärna. Han kommer ju också frän Lohamra så tuffheten vad gäller uteliv kanske är ett släktdrag :-)
Tack för den reflektionen om "nyanserad världsbild"!
Är det NÅGOT jag lärt mig i allt arbete med A och hans problem är det hur viktigt det är med tillit. Här har det ju varit mer på "basnivå" och mest krävt oerhört tålamod och fasta rutiner. Väldigt intressant är det! Än mer när jag nu ser framgångar i umgänget m tollare Penny som har en väldig integritet. (Blev t.o.m. ett inlägg om det nyss:D)
Som vanligt intressant och tankeväckande Åsa...
Maurice var intiellt mycket misstänksam mot att hoppa upp på ett trimbord, en box vi förvarar dynor i.. Efter lock och pock stod denna ståtliga collie där, darrandes.. men lät mig hålla på. När han fick kommandot "hopp ner" gjorde han det fortare en kvickt och vips.. belöningen kom i form av kalvfärs! Numer hoppar han glatt upp, står helt still, medan jag trimmar klipper etc, han vet dock om belöningen!
Ute är det samma sak, jag ber honom göra ngt, 9 fall utav 10 gör han det, tvekar han eller vill inte undersöker vi närmare tillsammans vad som är farligt och i vissa lägen förstår jag varför ha inte vill! När jag tränade agility med honom sade instruktören: Du har en hund som gör allt du ber den om" ganska så nära sanningen, men så är det ju också en collie.. dvs vill vara till lags..lite som jag då ha ha... Det som är så intressant för mig att läsa här är hur olika dina hundar är sinsemellan, det är en lärdom för mig den dagen nummer två kommer till oss, vilket lär dröja för att hitta en bra collie är som att leta efter en nål i en höstack!
Låter väldigt bekant. Hur typiskt detta är för CAOn, vet jag inte, men åtminstone mina tre fungerar precis likadant.
Och jo, jag känner igen denna blick :"Du får plåga mig, eftersom du så gärna vill, men jag uppskattar detta inte. Men eftersom du nu vill så gärna riskera mitt välbefinnande med dessa vassa obehagliga föremål, står jag ut med detta". Och snacka om dåligt samvete :/
(Pst, skrev svar på din kommentar :) http://humlespunk.wordpress.com/2012/09/09/min-nervosighet-gar-liksom-hand-i-hand-med-spunks-frivarvs-potential-sa-ar-det-bara/ )
Skicka en kommentar