Filtträning

Här ser ni damerna på café. De sitter alltid i en stol/soffa/på en bänk, detta därför att de annars riskerar att bli trampade på av människor som begripligt nog inte väntar sig att det ligger småhundar på golvet. Sedan har ni kanske sett att de alltid sitter på en liten filt. Det är dels hänsynsfullt eftersom de annars kan smutsa ner stolen/soffan, men framförallt är filten en signal att nu gäller det att vara lugn ifall det ska komma någon belöning.

Filtträningen påbörjas hemma i lugn och ro, hundarna får lära sig att när filten kommer fram gäller det att lägga sig på den, och sedan hålla sig lugn och stilla (ingen blickkontakt, avslappad kropp). Då blir det godis!

Så småningom kan filten flyttas ut till olika miljöer - jag använder den som sagt på cafeér, men även när vi är borta och tränar - då ligger hunden som inte tränar på filten, och blir belönad ibland för att hon är tyst och stilla (om hon inte gör det så blir det ingen uppmärksamhet, om hon lämnar filten blir hon lyft tillbaka utan kommentar och utan ögonkontakt).
Ingen som inte är lugn får börja träna.

Har jag sagt att jag gillar mina små hundar?

Lånta fjädrar...

Titta:

En jaktlabbe som går snyggt och prydligt vid min sida. Han ser till att det korta kopplet aldrig sträcks. Jag känner mig som den fantastiskt kompetenta hundtränare som jag inte är, det gäller bara att tänka bort de två små kineserna som ibland går fint, ibland inte…

I hissen kan det se ut så här:

Det har gått alldeles oväntat smärtfritt att få hundarna bekväma med varandra, det har inte blivit bråk (utom några få gånger då Zelda tyckt att den svarte borde lugna sig en aning, då har hon svurit lite åt honom, fast på distans). Damerna har lärt sig att det är otaktiskt att ställa sig bakom en glad labrador, och han kommer snart att lära sig att inte ta Nemis favoritleksak.

Värsta skrytbilden:

Kolla:

Just nu ligger vi trea i rankingen för årets freestylehund. Det beror på att de fyra bästa tävlingarna räknas, och vi har faktiskt hunnit med fyra starter, i motsats till nästan alla andra… Nu ska vi se hur mycket vi kan förbättra våra resultat under året :-)

När jag arbetar...

Igår gick vi till Raja, en affär som säljer indiska möbler, kläder och annat. Den ligger på Odengatan och har en hundvänlig cafédel.

Där jobbar snälla Zeetha.

Lite knöligt att våga sig förbi, tyckte Zelda.

Men väl framme i cafeet kopplade damerna av, och jag försökte skriva...

Ögats makt.

Har börjat bli lite bättre på att förstå hur blicken, min blick, uppfattas av damerna. Jag vill gärna se på dem när jag vill att de ska lugna ner sig - som om min blick kunde dämpa dem.
I själva verket är blickkontakt aktiverande, visar det sig.
Så om jag vill ha en lugn hund ska jag titta bort, inte fixera den med blicken.
Sååå svårt!
Tränar.

Tränar även på belöningssignaler, har beslutat mig för att gå tillbaka till grunderna ett tag för att få bättre ordning på våra program.

När två hundar blir tre

måste en del rutiner ändras. Damerna är exempelvis vana vid att få mat på morgonen, och sedan bara träningsgodis. Den svarte äter morgon, middag och kväll. Damerna tittar på, uppfordrande.
Hallå, ni har glömt oss.
Så nu får även damerna några kulor torrfoder mitt på dagen och på kvällen, foder som plötsligt är hur gott som helst, men som jag inte tror att de hade varit så intresserade av om inte någon annan åt det med stor entusiasm...

Åka bil.

Damerna håller på att vänja sig vid att sitta i en fast hundbur, med herrsällskap. Helt OK verkar de tycka. Och ja, för dem som undrar, vi håller nog på att bli en större flock, både vad gäller människor och hundar ...