Det är trångt på kafeet, men vi hittar en plats intill en medelålders man. Jag frågar om han har något emot att sitta intill två små hundar.
Han tittar sorgset på oss och säger "Jag har varit brevbärare".
Han tittar ännu mer sorgset på damerna:
"Och de små brukar vara värst".
"OK", säger jag, "Då vill du inte att vi ska sitta här."
Han tittade lite till:
"Men de där verkar ju snälla, så det ska nog gå bra."
Efter tio minuter hade Nemi lagt sig intill hans ben. Jag frågade om han ville att jag skulle flytta henne, men då log han lite blygt och sa att nej, det behövdes inte, hon var ju väldigt söt den lilla.
Så gick det till när en stackars f.d. brevbärare fick ett lite trevligare hundmöte idag :-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar