Sista inlägget på ett tag.

I morgon drar vi ut i naturen, sover i tält och så. Det kommer säkert inte att finnas ngt internet, så ni får tåla er ett tag tills jag är tillbaka.
Tills dess får ni hålla tillgodo med en vänlig hund som anslöt till gårdagens picknick cirka två timmars bilresa söder om Addis.
Han väntade inte förgäves.

När började jag sakna damerna?

Någon minut efter det att de hade gått ut genom dörren.
Hela lägenheten blir stum på något svårförklarligt men mycket påtagligt sätt. Jag tror att det är deras andning som ger luften liv.

Riktigt otippat.

Idag kom jag till Addis Abeba. Något av det första jag såg på hotellet:

En liten tax! Han heter Holger och kommer från Danmark. Hans husse och matte ska arbeta i Etiopien i tre år, och Holger, som synes, har fått följa med. Här är torrt och varmt, damerna hade säkert uppskattat klimatet, men jag tror att de även är nöjda med att få vila upp sig på pensionat utanför Stockholm.

Ny gissa-rasen-tävling!

Igår träffade jag Heidi, 10 månader.
Som vanligt blir det pris till den som först anger rätt ras, ett förslag per person.

Maten är serverad.

Nemi:

Zelda:

Fel ras blir rätt ras...

Den som verkligen vill satsa på att träna och tävla med sin hund förväntas välja en klassisk brukshund eller en vallhund exempelvis en Bordercollie. Vi som tränar och tävlar med andra raser får finna oss i att betraktas som litet udda, vår träning som lite mer hobbybetonad. Våra hundar har ju ändå inte den kapacitet som krävs för att komma upp i elitnivå.
Sas det.

Sedan kom Vanda Gregorova och visade att det gick att få en topplacering i ett stort internationellt mästerskap med en Chihuahua.

Dags att rita om kartan!
Nu gick det inte längre att påstå att en liten hund aldrig skulle kunna vinna en stor tävling. Och sedan tog Richard Curtis en fjärdeplats på Crufts med Chihuahuakorsningen Betty.

Gissa vad som händer nu? Det dyker upp särskilda freestylekurser för oss som har små hundar! Två stycken nästa år, och jag har anmält mig till båda.
Nemi ska få gå en tvådagarskurs i februari med Ida Björkman, och Zelda ska få en dag med ovan nämnda Vanda som kommer till Sverige i maj.

Det är ju hur kul som helst!

Fotot av Richard taget av Allan Brown.

Låtförslag?

Jag tar tacksamt emot låtförslag till Nemis nya klass tre program. Vi fortsätter med gym-tema så den ska passa till skivstång och träningskläder. Den ska vara snabb så att den matchar Nemis röresleschema men helst även innehålla ett lite långsammare parti. Den ska inte kränka kvinnor eller andra människor, inte handla om sex och/eller alkohol.

Den kan vara hur ny eller gammal som helst.

Hoppas på roliga förslag!

Apropos kennelnamn:

De kan vara roliga. Här är några nya som jag hittade i senaste numret av Hundsport.

Afton Chi - Chihuahua
Moonlight Howling - Siberian Husky
Lessfurlessfuss - Mexikansk Nakenhund
Tiny Magic's - Chihuahua
Wowstaff - Staffordshire Bullterrrier
Somarros Pom - Pomeranian
Cuddling Staffords - Staffordshire Bullterrier
Klövvallarens - Border Collie
Lindegårdshunden - Dansk-Svensk Gårdshund

Min favorit: Lessfurlessfuss.

Och så ökar vi avståndet på "åttan över stången", och gör svåra saker...

Nemi klarar nu att jag står ungefär en och en halv meter bort från stången.

Jag ser framför mig hur jag till slut kommer att kunna skicka fram henne tvärs över hela planen - det kommer att se jättefint ut, tror jag, och ge höga poäng!

Sedan har vi något som kineser ofta tycker är mycket svårt: att hålla i föremål. Därför tränar vi det, med olika saker varje gång.

Skogspromenad och efterarbete...

Gårdagens skogspromenad blev som vanligt:  Nemi sprang runt och undersökte allt möjligt, Zelda höll sig mest på stigen där hon spanade ängsligt efter farligheter.

Efter gårdagens skogspromenad spolade jag av åtta tassar. Schamponerade åtta tassar. Sköljde åtta tassar. Hällde balsamblandning över åtta tassar. Sköljde åtta tassar igen. Handdukstorkade åtta tassar. Kammade igenom åtta tassar och plockade loss de sista resterna av löv, barr och små kvistar. Fönade åtta tassar.

Det är rätt ansträngande att ha gått i skogen. 

Om inte den långa pälsen på tassarna förstärkte benrörelserna så vackert i Zeldas fall, och bidrog positivt till Nemis scenpersonlighet, hade jag rationaliserat bort den med omedelbar verkan.

Roliga lilla Nemi!

Hon är så kul att träna med!
Nu kan vi äntligen koncentrera oss på att hitta på nya saker - här kommer det som antagligen ska bli vår nya slutpose, och ett nytt bentrick som vi har hittat på själva. Jag har i alla fall inte sett någon annan göra det…

Va? En ängel på hundcafeet?

Nej, en Chihuahua med improviserat skvättskydd. Nemi visste inte riktigt vad hon skulle tro ...

Vissa dagar älskar jag att bo mitt i staden.

Igår på förmiddagen gick vi en sväng i Bellevueparken där hundar får vara lösa. Nemi gillar att gå dit, Zelda verkar ta det som ett straff, eller i alla fall som en prövning.

Resultatet blev två rejält leriga hundar, så jag passade på att bada dem när vi kom hem. Nu kommer det fina:  vi kunde vi välja att hålla oss till torra trottoarer under resten av dagen.

Det behöver inte vara tråkigt - vi var exempelvis inne i en butik där det låg en Bichon på disken. Det tog en evighet innan damerna hittade henne, nästan som att leta upp något i skogen. 

Och sedan var vi och fikade på café. Damerna kopplade av.

Så efter en händelserik eftermiddag var båda hundarna fortfarande (nästan) lika rena som de var innan vi gick ut - inte dåligt i dessa lervällingstider!

Vilsamt!

På danslektionen igår tränade vi inför elevshowen i december:
Charlestonsteg - ett två tre fyra fem sex sju åtta. Vänster fot fram, bak, upp, bak, fram, bak, upp, bak. Plötlsligt kom jag på hur obeskrivligt vilsamt det var att bara behöva hålla reda mig själv och inte försöka att samtidigt lotsa fram en liten hund vars rörelser är mer komplicerade än mina egna… :-)

Citat ur Ulysses.

Idag blir det ett citat. Det handlar visserligen om en katt men jag tycker att det lika gärna kunnat handla om en hund.

"Mr Bloom betraktade ingående och ömt den slanka svarta gestalten. En prydlig anblick: glansen i hennes släta päls, den vita fläcken under svansroten, de lysande gröna ögonen. Han böjde sig ner mot henne, satta händerna på knäna. "Mjölk till missen", sa han. "Mrkgnau!" Gnydde katten. Sägs vara dumma. De förstår bättre vad vi säger än vi förstår dem."

James Joyce.

Söndagens tävling :-)

Nemi avslutade året i stor stil med ett till uppflytt, för två andra domare än på lördagen vilket känns betryggande :-)

Zelda slog till med årsbästa på 22,70 trots att första halvan av programmet segade betänkligt.

Sammanfattningsvis en helg att vara mycket nöjd med!

Så här såg det ut på förmiddagen när Zelda och jag drog till närmaste hotellobby där vi väntade på vår tur istället för att trängas med alla andra tävlande i den ganska trånga hundhallen:

Och så här såg det när vi pausade på hemvägen:

Hurra! Tredje freestyleuppflyttet för Nemi!

Igår tog Nemi sitt efterlängtade tredje uppflytt i klass 2!
Nu kan vi skicka in en ansökan om diplom så att även hon kan tituleras FS 2. Hon fick 23,95 poäng vilket jag tror är årsbästa. Hon blir allt säkrare, bland annat skickade jag fram henne över stången från ett större avstånd än tidigare, och det fungerade fint.
Ur domarkommentarerna: fint självständigt arbete :-).
På kvällen var hon som synes helt utslagen:

Zelda tvekade en del i starten men kom igång allteftersom. Det blev 22,05 poäng vilket vi inte skäms för.

Intressant detalj:

Här ser ni tävlingsplanen. Av en del andra hundars överraskade (och ibland något förskräckta) uttryck när de fick se sin spegelbild drar vi slutsatsen att de mest (eller bara) har tränat utomhus. Så nu vet vi att vi har ägnat oss åt tävlingsrelevant störningsträning, inte bara flykt undan regn och kyla, när vi tränat inne…

Biofåtöljer är inte anpassade till små hundar.

Igår var vi på Mellqvist kaffebar på Hornsgatan för första gången. Där kunde man sitta i biofåtöljer, så det gjorde vi. Zelda som är tyngst fick ligga i fåtöljen, Nemi tog jag i knäet.
Det fungerade ända tills Zelda flyttade sig aningen bakåt på sitsen, som då började fälla upp sig.
Vilken hemsk hundfälla!
Hon tog ett jätteskutt upp knäet och tittade misstänksamt på den illasinnande stolen som hade försökt mosa henne. Vägrade sedan bestämt att sätta så mycket som en tass på den.
Så då fick Nemi ligga där istället, jag försökte hålla ner sitsen med benet, men den rörde sig ändå en del. Det brydde Nemi sig inte om, varför skulle det vara ett problem?

Idag och i morgon är vi i Karlstad och tävlar för sista gången i år, bara Freestyle den här gången.

Fult ord

hade jag velat ha som rubrik.
Klippte Nemi rejält i pulpan igår kväll, ett och ett halvt dygn innan årets sista tävling. Jag som brukar vara så extremt harig att jag måste låta någon annnan klippa klorna ibland…
Nytt fult ord.
Besparar er bild på blodig liten tass :-(

En liten tröst är att hon själv inte verkade tycka att det var något att bry sig om - hon sa ingenting, haltade inte, tog mina försök att få stopp på blödandet med ro.

Benställning hos överlevande små hundar.

När Zelda sitter vackert har hon baktassarna prydligt samlade under sig.

När Nemi sitter vackert sticker baktassarna ut som på en tecknad kanin.

Här tränar vi stadga.

Som att nästan ha blivit påkörd av en buss … fast värre. HU!

Igår arbetade jag en stund på förmiddagen. Kom sedan hem, tog ut hundarna, tänkte äta lunch hemma för ovanlighetens skull eftersom jag hade varit borta på förmiddagen. Värmde mat, drog stekpannan till en sval del av hällen, stängde av värmen.
Upptäckte att det luktade lite bränt.
Kollade om jag hade spillt på hällen, det hade jag inte, satte på fläkten.
Röklukten blev starkare, inte svagare.
Jag kollade hällen igen.
Ingenting.
Köket började fyllas av rök.
Plötsligt upptäckte jag var den kom ifrån: det brann i brödrosten som ingen hade använt sedan frukosten.
Stora lågor slog upp ur den, och slickade underdelen av det billiga träskåpet ovanför.
Hugga!
Jag drog ur sladden och bar ut den brinnande brödrosten på balkongen. Undersökte skåpet som lyckligtvis inte hade hunnit ta eld, torkade överallt där jag kom åt med en fuktig trasa.

Om jag inte hade varit hemma, eller till och med om jag inte hade varit i köket, hade elden som fortsatte att brinna ett bra tag på balkongen antagligen lätt kunnat sprida sig till skåpet som är från sjuttiotalet och byggt av spånskivor. Inuti finns det papperspåsar och små kartonger med olika sorters te.

I köket: två små hundar som inte kan ta sig ut.

Så om jag hade gått ut och ätit som jag brukar hade jag kunnat komma hem till en utbränd lägenhet. Jag hade kunnat komma hem till två föredetta hundar, döda av rökförgiftning eller av värmen.

Lite chockad är jag nog.

Enda förklaringen jag kan komma på är att rosten fastnat i "rosta"- läget, att ingen märkt det, och att brödsmulorna i botten till slut tagit eld. Men det var överraskande höga lågor, och den brann överraskande (och skrämmande) länge.

Om det hade hänt på natten hade vi kanske inte kunnat ta oss ut - köket med oljat trägolv och många fler liknande skåp ligger mellan sovrummet och ytterdörren. I hallen rakt utanför hänger ytterkläder, på hallgolvet ligger en matta …

Som sagt: Hu!

Nu vet jag även att hundarna inte uppfattar att det är deras uppgift att larma ifall det börjar brinna.

Varning!

Många hundar som marknadsförs som hittehundar eller gathundar är i själva verket uppfödda under bedrövliga omständigheter för att sedan "adopteras" bort till snälla människor som vill göra en god gärning. I värsta fall blir resultatet att man stöder ett avancerat djuplågeri, eftersom "adoptionen" i själva verket är ett köp, och lönsam för den som säljer hunden.
BBC har gjort ett reportage, det kan ni läsa här.

Hur märker vi att det har blivit höst?

Busskurerna har börjat få en magnetisk dragningskraft på Zelda.
Nemi verkar fortfarande inte förstå varför.

Hur märker vi att vi kan mer än vi kunde tidigare?

I mitt fall, just nu när jag tittat på Nordiska Mästerskapen i Freestyle och HtM,  genom att upptäcka att jag förstår hur de riktigt svåra momenten kan läras in, och att jag även tror att vi skulle kunna klara många av dem om vi bara får några år på oss att träna ...

NM i Freestyle o HtM

går av stapeln just nu! Livestreamas här.
Och nu kom resultaten för dagens lagtävling:

Freestyle
1. Denmark – 77,43 points
2. Sweden – 75,27 points
3. Finland – 70,13 points
4. Norway – 47,06 points

HTM
1. Denmark – 78,43 points
2. Finland – 73,33 points
3. Sweden – 71,13 points
4. Norway – 59,83 points
Grattis!


Individuella freestyleresultaten:

1 Sofie Eggerth Hjort with Fæhunden’s Quincy Lad DK
2 Sandra Kagevik with Hostgladjens Golden Dream S
3 Emmy Marie Simonsen with Littlethorn Feet Of Flames DK
4 Marianne Aas with Memory of Sara av Sea Perto N
5 Linnea Vejde with Force Galaxie’s Furst Wolf S
6 Johanna Allanach with Kojima’s E-Physical Graffiti DK
7 Carina Persson with Obettets Pop S

Ny gissa-rasen tävling!

Igår träffade jag den här vänliga lilla damen, 4 månader gammal:

Hon heter Donna Summer, men vilken sorts hund är hon? Ett svar per person, första som svarar rätt får ett fint pris!

Om att underskatta hundar, stora och små.

Vi har som sagt en glad labbefröken med mycket kraft och energi i huset, och jag har inte trott att det skulle fungera så bra att ha damerna plus Pepper tillsammans.
Där hade jag fel.
Igår var jag i Uppsala på eftermiddagen, och Agneta, Peppers matte, lovade att ta ut damerna en stund. Vi kom även överens om att hon skulle pröva att ta upp damerna till sig för att se hur det skulle gå.
Och, hör och häpna, det gick hur bra som helst. Pepper var lugn, damerna likaså, och säkert blev eftermiddagen extra trevlig för samtliga. Dessutom uppförde Nem sig sig fint på promenaderna.
Vilken höjdare.
Nu blir nästa steg att testa att ha Pepper här, rolig utveckling!
Bildbeviset:
Tre damer väntar på att få någonting att äta…