torsdag 30 april 2009

Självlysande hundar

kan man få genom att tillföra DNA som gör att organismer kan skapa ljus. Här är ett gäng koreanska valpar som hamnat i nyheterna därför att de avger ett svagt ljus.
Vad tycker vi om det?

onsdag 29 april 2009

Om nosar och ögon...


I morse tvärnitade Zelda med nosen i vädret i trappan upp till Observatorielunden. Hon såg ut som en flyktberedd liten gasell, och jag förstod först inte vad det var hon hade reagerat på. När jag sedan såg mig om visade det sig att det stod en jättelik St. Bernard på avsatsen ovanför oss. Jag kunde se honom, men Zelda kunde bara känna hans doft. Intressant nog räckte det uppenbarligen för att hon skulle inse hur enormt stor han var - hon vädrade, spanade med nosen - jag hade givit en hel del för att få reda på vad hon fick reda på om honom, och vad hon skapade sig för inre bild av vad, eller vem, som dolde sig ovanför oss. Gissningsvis insåg hon att denne någon var jättestor, hennes reaktion på andra hundar är starkt påverkad av deras storlek. Säkert visste hon att det var en hanhund, och hans ungefärliga ålder.
Kanske fick hon reda på mycket, mycket, mer, men det viktiga som jag insåg, men som hon inte hade koll på var att hunden var bunden (husse borstade), och att han såg ytterst snäll och lugn ut.
Jag fick bära henne förbi, annars hade vi stått där än. (Annars går det oerhört mycket bättre när vi träffar nya hundar, Zelda blir sällan skrämd nuförtiden.)

Presidentens hund...


Det påstås att president Obamas val av hund var en av de mest omdiskuterade frågorna i Amerikanska medier under hans första månad i Vita huset. Jag var förstås övertygad om att han skulle välja en kinesisk nakenhund (fast en med päls, förstås)den skulle ju vara allergivänlig, snäll och social. Och så tog han en Portugisisk vattenhund!
Det var nog utmärkt för Chinese Crested som ras, jag hade redan hunnit oroa mig för hur det skulle gå för alla små valpar som köptes av människor som inte visste så mycket om deras milda och följsamma väsen. Vi får bara hoppas att det inte blir en ansvarslös avel på de portugisiska vattenhundarna, efterfrågan lär ju stiga!
Bo (i bild) är familjen Obamas första hund, han lär ha returnerats från familjen som först köpte honom, så han är en av de lyckliga litet äldre valpar som hittar ett nytt hem trots att de vuxit ur värsta gullighetsåldern...

tisdag 28 april 2009

Rinniga ögon?


En del små hundar har rinniga ögon. Tårvätskan svämmar över, huden och pälsen nedanför ögat blir fuktiga och ofta missfärgade. Jag har läst att detta beror på att ögat inte krymper lika mycket som resten av hunden när vi avlar fram små raser, och att det därför blir problem med tårkananlen. Andra förklaringar har med pälskvaliteten att göra - hundar som Chinese Crested, Malteser eller Bichon frisé verkar vara mer drabbade än andra, lika små hundar som taxar eller Lancashire heeler som såvitt jag vet sällan har trassel med rinnande ögon.
Storlekshypotesen verkar således inte hålla. Återsår pälshypotesen, men det riktigt mystiska är att tårarna kommer och går. Just nu rinner inte Zeldas ögon alls, se foto som jag tog alldeles nyss. I höstas var hennes päls under ögonen så missfärgad att ett litet barn frågade om hon blödde ur ögonen (brrr).
Ytterligare ett vardagsmysterium som gör livet mer intressant!

söndag 26 april 2009

Fötter (tassar) som Bilbo...



Zeldas långa päls har ingen riktig koll på var den ska växa och var den inte ska växa. Mellan trampdynorna är det exempelvis ingen större vits med långa hårstrån - men de växer där i alla fall, så med jämna mellanrum friserar jag Zeldas tassar, ovan ser ni en baktass före och efter.
Både Zelda och jag har blivit rätt bra på det här - i början var vi båda rädda att jag skulle klippa fel, men nu står hon lugnt som en garvad travhäst som skos om stup i kvarten och väntar stillsamt på att jag ska bli klar...

lördag 25 april 2009

Lämplig föda för en liten hund


Det här är Zeldas matskål kl 17. Innehållet är hennes frukost som tydligen var, och är, helt ointressant. Den består av ett specialdesignat torrfoder som ska innehålla allt en liten hund behöver, toppat med några matskedar kanadensisk ekohundmat utan tillsatser men med rejäla mängder lax och räkor.
Håller hon på att svälta ihjäl?
Jag tror inte det.
Det här (minst) har hon ätit under dagen: först, på vår snabba tidiga morgonpromenad, en halv smörgås som någon hade slängt utanför vår port, okänt pålägg. Sedan några pommesfrites som låg utspridda i en båge på Handels gräsmatta. På förmiddagen en italiensk skorpa som hon hittade på Sturekompagniet, lite hästspillning och en våffla som det fortfarande fanns litet glass i på Djurgården. Vidare en rosa ahlströmbil och en halv kanelbulle som ett barn hade tappat på ett café. Sedan en morot medan jag lagade middag, och litet korv som muta för att inte badet och kammningen skulle bli för trista.
(Och då har jag ändå sagt nej vid några tillfällen...)
Så det är kanske inte så konstigt att frukosten står orörd...Jag måste nog börja bromsa litet oftare, i alla fall varma sommardagar då hela city blir som ett smörgåsbord för en liten hund som har riktig talang för det liv hennes förfäder har levt i tusentals år då de fanns i närhehen av människor, men fick klara sig själva så gott det gick, samma liv som flertalet etiopiska hundar lever än idag.
PS jag vet att det medel som hästar avmasakas med kan vara farligt för hundar, och att de bland annat därför inte ska äta det hästarna lämnar efter sig, men jag var inte så vaksam som jag borde ha varit... och hon fick inte i sig särskilt mycket, trots att hon är mästare på att äta FORT när hon är ute. Inne slår hon rekord åt andra hållet...

fredag 24 april 2009

Tillbaka!



Nu är jag tillbaka från Etiopien, Zelda är tillbaka från Norrköping, och jag fick med mig kameran på morgonpromenaden. Vi lyckades med viss möda få upp några av hundarna på samma parkbänk, och få dem att sitta kvar tillräckligt länge för att alla skulle komma med i bild!
Nu ska bloggen ta fart igen!