I morse såg Zelda Oliver för första gången (sittande i husses famn) och blev RÄDD!
Vovovovov.
Oliver tittade lite undrande på den skällande dunbollen, och la sedan huvudet på husses axel, bort från den ovänliga grannen.
Det här kommer nog att ta sin tid.
Tips tas tacksamt emot!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Oj! Efter mycket tittande på Cesar Millans teveprogram skulle jag gissa att en LUGN och stödjande flockledare är första förutsättningen (och det tvivlar jag inte på att Zelda har), sen ett litet steg i taget i närmandet där Zelda med detta stöd lär sig slappna av inför synen/närheten av Oliver. När så sker ska hon belönas (men först då) med något hon gillar skarpt, pommes frites??, massage... Detta avslappningssteg ska/måste fullföljas varje gång. Upprepas sedan med lugn, fasthet och tålamod tills hundarna en vacker dag med stor iver och glada svansar nosar på varandra både fram och bak.
/Ej hundägare (som parallellt tänker att ingen fostrar barn så bra som den som inga har...hmm.)
Min Felix skulle ha gjort likadant som Zelda. Vid 1,5 års ålder kan han nu smyga förbi grannens golden retriever utan att vråla...
Otto flippar gärna ur när vi möter "konstiga" hundar, men efter att matte eller husse hälsar på den "konstiga" hunden och därmed visat att den är OK så brukar han våga sig fram.
Och egentligen vet jag inte hur man bör göra, men du känner ju Zelda bäst så ni får väl prova er fram beroende på vad du får för reaktioner hos henne. Du kan inte fråga Memea Mohlin om råd?
Skicka en kommentar