"Quirky, affectionate and intelligent personalities..."

Idag har jag letat runt litet efter information om CC och diverse ögonproblem. Hittade då ovanstående beskrivning av deras personlighet, låter som en beskrivning av Zelda ...
Bild: Favorit i repris: Spidey, foto Pam Spurling

Värdelös syndabock...

Hittar inte mina glasögon... Vart kan de ha tagit vägen?
Med mina tidigare hundar kunde jag alltid välja att tro att det var hunden som hade tagit dem, flyttat på dem, lagt dem på konstiga ställen.
Zelda rör aldrig någonting som inte är hennes (utom ibland mat), så nuförtiden måste jag ta på mig hela ansvaret för mina felplacerade prylar.
Alla medaljer har en baksida...
(Och de låg på soffbordet, dolda av en trave böcker...)

Stor och Liten...

Idag på Sturekompagniet såg vi ett möte mellan en mycket liten hund, och en annan som var mycket stor. Zelda gick faktiskt förbi denna enorma Grand Danois med minimal tvekan, och utan att tycka att hon behövde säga någonting. Det bådar gott för livet med Oliver... (på grund av kameravinkeln ser den lilla hunden större ut än den var... hann inte byta plats...)

Utställningsträning!

Idag har Zelda och Lookie varit på utställningsträning. Vi övade att gå, stå och låta sig undersökas stående på ett bord precis som på en riktig utställning, roligt och nyttigt. Zelda verkar nu ha förstått att hon inte ska sätta sig omedelbart när vi stannar, vilket känns som en stor insikt.
Extra roligt var att få se ett tiotal andra CC, både valpar, unghundar, och utställningsveteraner.
Det här ska vi göra om.
Foto: Sven-Owe Lennström

Oliver II.

Nu har det gått en vecka. Oliver väger över tio kilo och hans ansikte är inte lika skrynkligt som det var.... Han är märkbart större, och har nästan vuxit ur sitt första halsband. Man måste nog uppleva detta för att begripa hur fort det går!
Zelda och han ses på avstånd ibland när deras vägar in/ut korsas, kanske blir det en mjukstart för dem så att de redan har hunnit vänja sig vid varandra när de får börja umgås om c:a 2 veckor...

Brorsan ska lära sig att gå i koppel...

Såhär skriver Frida som har Bilbo, Zeldas snart halvårige halvbror:

"Det kanske är dags att börja med lite koppelträning oxå. Jag har inte gjort det förut för att man får vara glad om han ens går framåt, men nu hänger han på ganska bra, om han känner för det vill säga. Antingen är han låååångt bak eller lååångt fram. Ne så det ska jag nog ta tag i, någon som har nått tips kanske? Skulle vara trevligt om han ville gå brevid mej."

Ja vilken hundägare känner inte igen sig? Bild och text från Bilbos blogg (med tillstånd). Skulle vara trevligt om Zelda också ville gå fint vid min sida, vilket hon mest gör när vi går på gator hon inte är så van vid. Så det är hon som bestämmer.
Jag har också tänkt ta itu med detta.
Snart.

Vi gillar cafeer som gillar hundar!

Här fikar vi på Café Pärlan, Tegnérgatan 18. De har underbara grillade mackor, lunch av typ boeuf Bourguignon och bouillabaisse, och mycket gott kaffe. (Plus förstås vanliga ogrillade smörgåsar och kakor). Man kan även få färskpressad granatäpplejuice! Men framförallt: snälla hundar är mycket välkomna!

Zelda demonstrerar.

Idag gjorde Zelda ett inhopp och demonstrerade mot pälsdetaljer (ibland hundpäls) på modekläder.
Text på plakaten, bland annat: Päls bärs av vackra djur och fula människor...

Underbar bok!

Något av det bästa jag vet är att hitta en intressant och/eller vacker bok alldeles av en slump. Nu har det hänt igen! Titeln är "Slum Dogs of India", författare/fotograf är en ung engelska som heter Eloise Leyden. Hon reste runt i Indien i ett år och tog fenomenalt vackra och spännande bilder av de hundar hon stötte på där. Hon vågar ta vackra bilder även när omständigheterna inte är optimala - och utmanar därmed mångas syn på lösdrivande hundar och deras liv.
NJUT!
Några av bilderna har för övrigt gått till final i "New talent" kategorin av Travel Photographer of the Year competition 2009.
www.eloiseleyden.co.uk

Oskar - inte skrämmande alls...

Oskar (i bild) är en två och ett halvt-årig Westie som vi träffade idag. Han ser ut som Zelda tycker att andra hundar ska: han är inte större än hon, har vit päls, mörka ögon och lång nos. Så hon blev positivt intresserad, viftade på svansen, och ville gärna umgås en stund. Jag ser fram emot att få en mindre fördomsfull hund när Zelda har vant sig vid Oliver!

HJÄLP!!!!

I morse såg Zelda Oliver för första gången (sittande i husses famn) och blev RÄDD!
Vovovovov.
Oliver tittade lite undrande på den skällande dunbollen, och la sedan huvudet på husses axel, bort från den ovänliga grannen.
Det här kommer nog att ta sin tid.
Tips tas tacksamt emot!

Vår nya granne Oliver!

Kan en Grand Danois vara minimal? Om den kan det så har vi fått en sådan som granne: Oliver som är drygt 8 veckor. Han är inte färdigvaccinerad än, så Zelda och han har fortfarande inte träffats, men tisdagar kommer att vara Oliverdagar framöver på Zeldas blogg, så häng med så får ni se hur han accelererar från 7 kg som han väger nu, till ungefär lika mycket som en vuxen man, fast på bråkdelen av den tid det tar för en människa...
Oliver är helt bedårande som ni ser, och han verkar vara väldigt lättlärd! Mer följer!

Good hair day...

En PP har, liksom flertalet människor, good hair days och bad hair days. Den 19/12 ska jag gå en kurs i PP-pälsvård, kanske kommer Zelda att se ut så här litet oftare efter det...
Bild: Maria Enhäll

Hämtad - och trimmad!

Idag har jag hämtat en nytrimmad hund! Hon har varit full av energi och busat runt med de andra hundarna medan jag varit borta - och såhär vacker blir hon när hennes päls tas om hand av någon som är oerhört mycket duktigare än jag...
Bild: Maria Enhäll

Nikodemus bilder.

Nikodemus dök upp med 122 bilder - 121 hundar och en katt!







Här är två av mina favoriter: en liten hund som har hittat ett STORT ben, och en liten svart valp...

Och en till...

Tillbax!

Nu är jag tillbaka i Addis. I brist på hundbilder kommer här en av colobus/guereza apor som leker utanför hotellet jag bodde på. Det är ännu svårare att ta kort på lekande apor än hundar - plötsligt försvinner de rakt uppåt!

Till Wolisso.

Idag far jag vidare till Wolisso, en liten stad som ligger c:a 2 tim. från Addis. Dit åker folk mest för att vila, det är ett populärt mål för söndagsutflykter - ligger väldigt vackert, och där finns en simbassäng/pool. Jag kommer att bo på ett hotell i Skansenstil: de har byggt upp olika sorters traditionella hus från olika delar av Etiopien, ska bli spännande!
Jag är nästan säker på att det inte går att komma ut på nätet där, så jag återkommer här på fredag! Ha det bra!

Woscha 2, 3 och 4

Woscha 2 är en svart tik som travar självsäkert mot trafiken, hon är blank och ser frisk och pigg ut.


Woscha 3 är fastkedjad i ett litet utrymme som angränsar till familjens enda sovrum. Han är bunden dagtid och lös på nätterna. Han blev minst sagt överraskad när jag dök upp.


















Woscha 4 är en liten enögd tik som eventuellt vaktar pepparfrukter som ligger på tork - jag ville inte störa henne genom att försöka mig på att låna en...
Med andra ord: mitt woschaletande går fint!

Woscha 1

Hund heter woscha på Amarinja, och det här är den första jag hittade i Addis - en liten tik som bär tydliga spår av importerade förfäder. Hon ligger utanför en butik där hennes ägare arbetar, alldeles vid Meskel Square, ett av Addis mest centrala ställen.

Hem till mamma!

Nu ska Zelda få leva flockliv ett tag igen eftersom jag ska till Etiopien.
I eftermiddags körde vi ner till Östra Ryd och lämnade henne hos uppfödaren (som även har hennes mamma). Zelda verkade väldigt nöjd, pep av glad förväntan när vi ringde på.
I bild Zelda och Bell som är fem månader gammal - hon kommer att bli en mycket liten hund. Övriga gick inte att få med på samma bild...

Diplomerad!

I kväll gick vi färdigt vår miniagilitykurs - kul som alltid, vi har lärt oss massor! Vi avrundade med att köra en liten bana på tid - det gick riktigt bra, jag tror att vi alla blev imponerade både av våra hundar och av oss själva. Till slut fick vi ett diplom (se bild) och en påse med hundkex, ett grisöra, ett tuggben och en del annat smått o gott! Det var som på barnkalas.

Till våren blir det en fortsättningskurs!

Nu och då...

Zeldas skalle är något mindre än en tennisboll. Här tittar hon fram genom okbågen på skallen av en Megistotherium osteothlastes, ett mycket större utdött rovdjur som levde i Afrika för ungefär 17 miljoner år sedan.

Bekvämt? Del 2.

Varför inte knöla ner sig bland gympadojor och träningskläder?

Bekvämt?

Har jag sagt att Zelda är böjlig i kroppen som en katt... Hon har faktiskt valt att ligga på det här sättet.