Jag träffar människor som berättar att de skulle vilja ha en hund, men att det inte går därför att de reser ibland. Andra, som jag, skaffar hund fast vi reser ibland.
I går var jag i Oslo. Hundarna var hos Denise, de fick gå långpromenad med Misty, leta godis i trädstammar, sova i soffan. Jag är övertygad om att de har haft en alldeles förtjusande trevlig dag, fast jag inte var där.
De har bott på hundpensionat, och nästa gång de kommit dit har svansarna viftat och de har hälsat entusiastiskt. De har bott hos Agnes och hennes hundar.
Jag får tillbaka glada hundar som har ätit, sovit, lekt och haft det bra, såvitt jag kan bedöma.
Så nu undrar jag om det här är olika för olika raser, olika för olika individer, något som man behöver vänja hunden vid tidigt, eller om kanske berättelserna om sörjande hundar som lägger sig i ett hörn och matstrejkar ifall de lämnas bort är en råttan-i-pizzan variant.
Jag har i alla fall aldrig själv träffat någon vars hund har reagerat så. Ska bli kul att höra vad ni säger!
Bild: Godissök, promenad med Misty. Foto Denise.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Maurice, vår collie, lämnades på olika pang, samt hos goda vänner...från ca 1 års ålder. Eftersom vi hade lyckan att ha honom hos en dam som födde upp hoffar på dagarna, fick han tidigt lära sig att ligga ihop med andra hundar när matte/husse var borta. Ibland kunde han vara lite avvaktande med maten, men det tog sig alltid, jag tror personligen det är oerhört bra träning för dem och de växer i självkänslan om man nu kan använde det ordet på hund! Sedan finns det ju inget roligare än att hämta honom, han "råmar" så han nästan kryper ur skinent av glädje..Det krävs mer planering när man har hund, men jag upplever det inte som en börda, det är ngt man har tänkt till innan om, och det mesta gåratt lösa... Vi hoppas ju på valp nr 2 nästa år, då blir det kanske lite knepigare men det löser sig då också!
Min powder puff har jätteproblem när jag lämnar henne.
Även fast jag lämnar henne med sambon som har varit i hennes liv de senaste 5 åren så slappnar hon inte av. Hon sover knappt även fast jag är borta en hel dag.
Så henne är det jättesvårt att hitta vakt åt om jag ska åka bort någonstans.
Nej, jag har aldrig hört om någon hund som inte tyckt det var ok på hundpensionat. Jag lämnade min och hon trivdes. Min son jobbade förut på ett hundpensionat och det var väldigt trevlig där. Hundarna trivdes och var glada :)
Fin blogg du har
Jag har 6 hundar.
Jag är sjuk i kroniska sjukdomar och har för första gången fått resa utomlands, trots alla mina hundar. Hundpensionatet var toppen.
Jag tänker att man själv, ska tänka positivt och ha den attityden, för energin smittar av sig oavsett om det är barn det handlar om eller som i detta fallet, hundar.
Är man ängslig och har oro och har lite "katastrofkänsla" så överför man lätt den.
Tänka positivt och lita på att andra kan göra precis lika bra (bättre) som en själv.
Varför komplicera livet med hundar när det är så otroligt naturligt :))?
Så tänker jag!
Aya får vara hos vänner som hon känner om jag är borta kort tid. Vid längre resor är hon hos uppfödaren som vi träffar när Aya ska trimmas. Inga problem. Hon är glad överallt, men blir förstås jätteglad när matte kommer.
Ett par nära vänner lämnade sin tollare på pensionat för massa år sen, han blev "stissig" efter det.Han blev tokorolig attt dom skulle "glömma" ta med honom när dom var på besök på annan ort.Helt klart hände något på pensionatet vad vet ingen.För övrigt var han en otroligt charmig och stabil kille.men att kanske bli lämnad satt kvar.
Gissar att det är extra viktigt att allt går bra (inga skrämmande upplevelser) första gången de är på pensionat/hos hundvakter. Jag undrar fortfarande om det finns något vi kan göra för att underlätta för hunden och oss själva - vänja den vid att vara hos någon annan av och till, över dagen, en eftermiddag? Någon som hunden känner och som ser till att den får en rolig stund medan husse/matte är borta?
När man läser rasbeskrivningar står det ibland (om t.ex. Afghaner om jag minns rätt) att de i allmänhet inte gillar att lämnas, så jag blev litet nyfiken på hur rasbundet det kan vara.
Vår erfarenhet är att Penny är otroligt beroende av mig och följer mig som en skugga men numera går det bra om jag är borta ett par nätter och min man är hemma. En gång lämnade vi Penny hos god vän med bichon där hon är väldigt hemtam redan oh de nätterna och dgarna var späckade med program och det gick alldeles utmärkt, Drar mig otroligt för hunddagis eftersom Penny är en omplaceringshund från en kennel. Hur skall jag kunna lita på ett hunddagis???? Förslag mottages gärna.
Alfons är otroligt tight med mig men han finner sig väl tillrätta där han blir lämnad. Då är det mer jag som lider när jag är bortrest...
Skicka en kommentar