I morse funderade jag litet. "Runt"? "Ligg"? "Sitt + vackert"?
Nej, jag tar "kö", då ska de ställa sig på bakbenen med framtassarna mot mina ben.
Jag flyttar min tyngdpunkt en aning (pytteaning), brukar stå med ena knäet aningen (bara en pytteanig) böjt när de ska köa..
Pang.
Innan jag hann säga det magiska ordet hade båda hundarna ställt sig i kö.
Och jag undrar igen vem som ska lära sig vems språk, och varför? Om de nu har så mycket lättare för kroppspråk, varför är det inte jag som ska anpassa mig? Vad är det för mening med att göra träningen extra svår genom att tala ett främmande språk?
Antagligen tror jag bara att vi tränar ordförståelse, i själva verket tränar de kanske det de är bäst på: att läsa mina rörelser.
(Svaret är att det är lättare att använda röstkommandon i freestyle eftersom tecken begränsar det jag kan göra samtidigt - i min slutpose med Zelda vill jag ju exempelvis att hon ska göra snurr, snurra, buga på min rygg, då måste jag använda rösten. Men det finns ju tusen situationer när jag mycket väl kan tala med kroppen.)
Bild: "Kö" ur mitt perspektiv:
4 kommentarer:
Oj vad jag håller med, både när det gäller trickträningen men också i agilityn. Det spelar ingen roll om jag säger "genom" eller "balans" om min kropp pekar mot ett hopphinder. Och i trickträningen märker jag ibland att jag har dubbelkommando - ett verbalt för min skull och ett kropps-språkligt för hundarnas skull, haha :)
Det är i alla fall inte hundarna som är "språkhandikappade";)
Assar lär mig väldigt mycket där.
det är imponerande och roligt hur hundarna tycks läsa ens tankar ibland :-)
Du fick ett perspektiv att bli glad av!
Det är spännande med hur hundar läser och tolkar vårt kroppsspråk och våra signaler. Själv har jag en riktig utmaning framför mig nu när jag vill börja träna högerhandling och inte har tillgång till min högerhand för tecken och belöning:-)
Förresten kan jag berätta att det verkligen förvirrade Rudi
första dagen jag hade armen i mitellan...han försökte förgäves tolka mitt kroppspråk och hoppade upp gång på gång för att kolla om jag höll något kul eller gott i handen.
Skicka en kommentar