Äntligen!

Bollsporterna har gjort det sedan länge. Hästsporten har gjort det. Ishockeyn har gjort det. Till och med cyklisterna har gjort det.
Vad?
Flyttat inomhus.
Samtidigt har vi tränat våra hundar utomhus vilket ibland är förtjusande, ibland inte. Själv är jag inte så förtjust i dåligt upplysta fobollsplaner, regn, isiga underlag, snålblåst. Det hade väl gått an om jag hade haft hundar som inte tycker att vädret spelar någon roll, men de små damerna är väderkänsliga som många kineser, och då blir utbytet av kursen inte vad det hade kunnat vara.
Här ser ni själva träningsplanen i Stockholms nyaste hundträningslokal som f.ö. ligger ovanför en bilprovning, högst upp i huset.

Tjoho! Tänk er att kunna ordna tävlingar under vinterhalvåret! Tänk er att vara alldeles säker på att det inte kommer att regna just när den regnkänsliga lilla hunden ska in på plan. Tänk er att kunna lägga sin hund utan att först leta upp ett ställe där underlaget är slätt och utan kvistar eller annat obekvämt. 

Igår gick vi igenom förkunskaperna, bland annat:

Det var vi, en schäfer, två aussies, en kelpie, en amstaff och en långhårig collie, så det blev dessutom en strålande social träning för Nemi.

Här är en hemuppgift som ni kanske kan ha kul med: ha en boll eller annat föremål som hunden vill ha i handen på promenaden. Så länge som hunden tittar på er behåller ni bollen. När hunden tröttnar, släpper er med blicken och börjar röra sig bort från er kastar ni bollen så att den landar framför hunden. Så fort hunden har förstått att den ska springa framåt utan blickkontakt för att få bollen kan ni döpa det hela, exempelvis till "fram".

Vi får träna på vår gård - det finns inte många ställen i närheten där jag kan ha hundarna lösa utan att det dyker upp andra lösa hundar titt som tätt, och ingen av de små damerna klarar den störningsnivån (och kommer nog aldrig att göra det - hur ska man kunna hålla koncentrationen när man blivit omkullsprungen av en unghund som väger flera gånger mer än man själv?).