För Zelda är det ovana fortfarande skrämmande. Hon umgås helst med hundar som liknar henne själv (eller hennes släkt, hon vet gissningsvis inte hur hon ser ut). Här har hon blivit rädd för en fyramånaders fransk bulldogg, trots att vi brukar träffa en vuxen modell i parken (det har tagit tid för henne att vänja sig vid hur han ser ut, och låter. Fortfarande håller hon sig litet på sin kant när han är i närheten, men hon försöker inte längre fly för livet när han dyker upp).
Hursomhelst brukar det fungera att jag hälsar litet på hundar hon blivit rädd för, då kommer hon smygande bakom mig, sticker fram nosen, och så småningom lugnar hon ner sig. Så tänkte jag göra med den lilla valpen som heter Bob. Fast den här gången tog Zelda istället ett skutt upp på mina axlar, något hon aldrig gjort tidigare. Maria som var på cafeet med sin Chihuahua hade kameran framme och filmade, och skickade filen.
Tack Maria!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Varför är hon rädd för den lilla valpen?
Jag tror att det beror dels på hans korta nos och dels på hans fortfarande svagt utvecklade sociala färdigheter - han vill gärna hälsa NU, Zelda föredrar en litet mer försiktig inledning på sina bekantskaper...
Det hjälper tydligen inte att han är så ung...
Skicka en kommentar