Ungefär såhär ser en hund ut som bor i nästa kvarter. Det är en äldre, mycket sävlig basset, jag har aldrig sett honom gå på något annat sätt än i långsam skritt. Med betoning på långsam. Av någon anledning är Zelda extremt rädd för honom, nu i kväll var vi halvvägs ute i körbanan för att komma förbi (vi går betydligt fortare), och efteråt ägnade Zelda större delen av promenaden åt att spana ängsligt för att se om han kanske skulle dyka upp igen. Jag försöker att inte tycka att hon är fånig, utan att istället försöka förstå vad det är som gör honom så hotfull i hennes ögon/nos... Empatin och fantasin räcker inte riktigt till...
6 kommentarer:
Brukar titta på Cesar Milan... skulle du här bestämt och genast ha ryckt till (sidledes) i kopplet för att avleda Zeldas tillbakablickande av rädsla, för att istället få henne fokuserad på dig/promenaden??
Det är intressant att observera sig själv i de här situationerna. Jag försöker att undvika att rycka i kopplet (är inte helt överens med Cesar M. på den punkten), men visst försökte jag att få hennes fokus över till annat, exempelvis genom att låta henne balansera på en låg mur vi gick längsmed, att låta henne leta godis m.m.
Jag försöker också att undvika att släpa henne i kopplet, vilket annars lätt händer med små hundar, så jag lockar henne förbi, och om det betyder att vi får ta en stor omväg för att hon ska våga följa med så får det bli en stor omväg, Den kommer att bli allt mindre hoppas jag, allteftersom hennes tilltro till både mig och till henne själv ökar.
Som psykiater är det min bestämda uppfattning att det är svårt att bestraffa bort rädsla, istället måste nog Zeldas självförtroende byggas upp, och det kommer alltmer.
Jag är inte hundägare så har inte någon praktisk erfarenhet... men vad jag förstått är detta snabba ryck i kopplet sidleds inte ett straff utan ett sätt att få hunden att tappa fokus på rädsla/aggresion/dominans för att sedan fokusera på promenaden. Men framgår ju av hans program att det handlar om mycket träning också. Hävdar inte någon åsikt, bara en iaktagelse...
Jag misstänker att olika träningsmetoder lämpar sig olika bra för olika hundar (individer). Det är med hundar som med barn - man upptäcker allteftersom (i bästa fall) vad som fungerar... Mina söner reageras mycket olika på mina försök att styra deras beteende (alltid flytväst på bryggan, inte tugga med öppen mun,öva trumpet/valthorn/klarinett 10 minuter varje dag i början)
Cesar M poängterar ju hela tiden hur hundar påverkas av olika energier, att man alltid ska vara lugn och stödja sin hund när den blir rädd. Att dominanta hundar behöver en mer bestämd energi och en inte allför svag matte/husse. Att hundar som är naturliga följeslagare är mer lätthanterliga osv. Jag tycker människorna i programmet är minst lika spännande som hundarna, och lika lärorika att se.
PS. ... människorna är lika lärorikt att se i ett större perspektiv - ska det vara. CM framhåller, som du, att det är viktigt att lyssna in individen och agera därefter. Men att inte förväxla hund och människor. Mest spännande tycker jag är att tänka på att hundar inte har vårt talade språk. Utan pratar genom energier och kroppsspråk.
Skicka en kommentar