Det såg så roligt ut att jag tänkte filma eländet lite senare på dagen. Dröm om min förvåning när hon då plötsligt gjorde exakt det jag bad henne om, utan tvekan.
Så här såg det ut:
Så under timmarna som gått hade uppenbarligen hennes lilla hjärna sorterat och bearbetat morgonens träningspass, så att hon nu startade med en kunskap som hon inte hade när vi slutade.
Kul!
Och nyttigt att se sig själv på film, jag märker inte att jag talar med hela kroppen när jag tror att jag bara säger "heel" och "vänta".
1 kommentar:
Som att lösa korsord :-). Efter någon timme trillar polletten ner (om än inte alltid...)
Skicka en kommentar