Igår tog jag Nemi i cykelkorgen och Zakk i koppel och cyklade till KTH. Där ställde jag cyklen och sedan promenerade vi i skogen.
Det var :-)
När jag kom hem tappade jag Nemi ur cykelkorgen, rakt ner i asfalten. Vi hade tappat rutinerna.
Det var :-(
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Men jistanes! Vilket äventyr! Nåväl, allt gick väl bra antar jag, bara på´t igen och hjälm på Nemi kanske?
o nej, vilket elände
Gissar att det gick bra. Och tur att det inte var Zelda med hennes känslighet.
En fråga dök upp (kanske för att jag har noll erfarenhet av att ha hund): Hur tröstar man en hund?? Så att det inte blir en förstärkning av en negativ upplevelse. Genom att vara coolt superlugn??
Kontrollfråga: vad är värst att tappa: en liten vovve eller rutinerna? Eller att det är någon som ser hur man tappar vovven i asfalten?
Oj, hoppas att inte Nemi tog skada av fallet. Inte helt lätt att kombinera flera hundar och cykel.
Hjälm till Nemi låter smart, helst av krockkuddemodell …
Konstigt nog var det ingen av de förbipasserande eller dem som satt på uteserveringen alldeles intill som sa något, och Nemi studsade upp som en liten pingisboll och såg inte särskilt bekymrad ut. Jag låtsades som ingenting, sa väl "Oj så det kan gå!" eller något, men ömkade inte, eftersom det förstärker obehaget...
Tur att det inte var Zelda :)
Skicka en kommentar