Idag sitter jag och skriver med Nemi. Zelda är ute på egna äventyr.
Nemi har gått som en önskehund i kopplet: piggt, följsamt, och utan att bry sig om andra hundar. Nu ligger hon stilla på sin lilla (rosa) filt och kopplar av.
Att ha Nemi som ensamhund är som att ha en halv Nemi, och lyckligtvis är det hennes besvärande sidor som försvinner.
Det är som med barn med syskon - de blir som nya när de får ensamtid.
Hoppas detta kan inspirera någon!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Har samma erfarenhet. Shanti går uppmärksamt fint i kopplet utan att dra. Uppför sig så fint när hon är ensam. En helt annan hund när båda går ut tillsammans, , men vi jobbar på det.
Lilla Nemi, jag ser henne på rosa filten : )
Jag o min son tar varsin hund och går på olika kurser, Det är jättebra , tycker jag.
Gissar att det faller under "Avstressande berikning" att ha matte på tumanhand
Skicka en kommentar