Zelda och fjäderboan forts.

Vi leker vidare med fjäderboan. Jag försöker övertala Zelda att hålla i den längre än några sekunder, och så  hittar vi på saker vi kan göra med den. Förutsättningarna är goda: Zelda är inte rädd för boan, och har ingen som helst lust att jaga den eller ta i den utan att jag ber om det. I det senare är hon antagligen rätt unik.
Tala om att göra sina svagheter till styrkor - så som jag har försökt att få henne att jaga diverse saker som jag har knutit fast i ett snöre. Nu kan jag svänga hur som helst med boan utan att hon bryr sig, jag tror till och med att hon är lättad över att jag inte vill att hon ska ta fjädrarna i munnen. Som ni kan se om ni tittar noga finns det en mycket Zelda-vänlig avslutning på boan, en bit mjukt tvinnad snöre som är perfekt att hålla lite försiktigt i...

Nu ska vi överraska domare och medtävlande. Nästa tävling är i november. Då tänker jag bara koreografera början och slutet, och sedan improvisera resten i c:a två minuter.

Det ska vara kul att träna både för människan och hunden och detta tycker Zelda om, titta på svansen!