Ska man vara trogen sin ras? Eller testa flera olika?
Ibland drabbas jag av otrohetsimpulser, tänker att om jag ska ha en till hund så skulle jag vilja ha … kanske en liten mexikansk nakenhund med päls, de ser ut som de urhundar de är. Underbart vackra i mina ögon. Och som de små urhundar de är jagar de, är destruktiva som valpar och svåra att lämna (sägs det).
Sedan ser jag en bild av en vacker puff - alltigenom artificiell - och då smälter mitt hjärta igen. En mild, smart, följsam, signalkänslig liten kines - kan det bli bättre?
Fast jag hoppas att det dröjer läääänge innnan jag behöver ta frågan på alvar - Zelda är 6, Nemi 4, och jag ser fram emot att få behålla dem i många år framöver.
Och när det gäller artikeln jag refererade igår - hade jag varit forskare hade jag delat in hundarna i tre grupper istället. Kanske upp till 10 kg, 10-25 och över 25. Sedan hade jag hoppat över mellangruppen och jämfört de största med de minsta.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
:-) Hade jag också gjort som forskare! Tänkte just fråga om det. Såg framför mig små bjäbbiga ouppfostrade "toyhundar". Hur kan de jfr. med 20 kilos "vanliga".
Men kanhända en ryslig förutfattad mening...
Passar kanske inte här, men...
Så har det hänt, åkte pendeltåg, gått genom vagnen för att komma till hunddelen. Pang, puffen skriker i panik, annan hund har attackerat (ras kamp). Chock, måtte det bara vara päls i attackerande hunds mun.
Till anonym: Vilken chockartad händelse! Hoppas att det gick bra, trots allt.
Har två cockrar. Det fanns cockrar under min uppväxt. Min första egna hund blev en cocker. Sen tog jag över en strävhårig tax som jag hade i 12 år. Var oerhört fäst vid den, men när jag sen skulle köpa hund igen blev det två cockrar. Kan inte tänka mig att välja en annan ras.
Är det för att cockern passar mig eller för att jag inte vågar prova något annat?
Hoppas också att det kommer att dröja många år innan jag står inför ett nytt hundval.
Skicka en kommentar