Zelda och jag tränar starten ute fast på skyddad plats. Allt går bra tills vi ska bort från externbelöningen som hon har fått tigga fram. Då kommer hon efter, men är ifatt efter några meter. Sedan går hon fint och jag belönar.
Just det jag inte skulle göra.
Hon ska vara med på direkten, inte efter ett antal meter.
Suck. Stackars hund, hur ska hon någonsin förstå vad jag vill att hon ska göra om hon inte får reda på det?
Tänk att detta är så svårt ...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag tror att det är för att man så gärna vill att det ska gå bra (så att man ska kunna belöna) och då hinner man inte alltid hejda sig. Och så belönar man fast det inte blev helt rätt, av misstag. Mycket mänskligt.
Men ofattbart att det är så svårt att låta bli!!!
Vanans makt :-)
/ej hundägare
Kanske ligger det i ditt yrke som psykiater/psykoterapeut och det är svårt att INTE belöna/uppmuntra/bekräfta som jag förmodar att du gjort med tidigare patienter när de försökt men inte lyckats helt eftersom de inte haft förmågan? Nu är ju Zelda inte din patient, men en patient handleds ju i sin utveckling framåt på något vis, antar jag, och Zelda leds ju framåt i sin träning av dig, i er träning tillsammans.
Aldrig tänkt på det tidigare - men kan man lära sig att INTE kunna cykla/simma om man en gång lärt sig?
/ej hundägare
:-)
Det är nog svårt att lära sig att inte kunna cykla, man skulle nog formulera det som att man skulle lära sig att släppa balansen och falla, men det verkar extremt svårt att lära in - det skulle gälla att hitta en belöning som var starkare än obehaget av att falla.
Svårt.
Fast i belöningsfrågan ovan är det ju lyckligtvis en fråga om att modifiera ett beteende, och det gör vi ju hela tiden… Om jag bara ser till att inte gå på autopilot så går det.
:)
/ej hundägare
Skicka en kommentar