Inte så oväntat är att Nemi nu får hjälp att inte hetsa upp sig, det har blivit stor skillnad på hur våra hundmöten ser ut. Mer oväntat är att få reda på hur jag vidmakthåller Zeldas ängsliga beteende genom att titta bekymrat på henne (Vågar du gå här? Var det här läskigt? osv.)
Plötsligt kan hon koppla av där hon tidigare bara stod och spanade efter andra skrämmande hundar, jag har till och med kunnat ha henne lös i Obsan utan att vara alltför orolig för att hon plötsligt ska få för sig att springa hem …
Och så verkar de uppskatta att ha sällskap av en stor svart beskyddare.
Under utveckling:
Drömsällskapet:
10 kommentarer:
Vem skulle inte bli trygg av en stor svart kavaljer vid sin sida? ;-) Alfons är likadan. Om han ingår i en flock så slappnar han av. Han är inte någon frontfigur alls.
Oj, jag känner så igen det där ovanan att vidmakthålla beteendet genom eget beteende. Mina ”småvänner” är ju inte ängsliga precis, utan har till rasen typiskt egenskap att anse utomstående hunddjur (och ganska ofta också främmande människor) vara potentiell hot. ---- Och vad gör jag när vi träffar på en sådan - ser givetvis på mina hundar med ”det ögat” och bekräftar hotet.
Att det kan vara så svårt att kontrollera sitt eget beteende!
jag väntar med spänning på bilden där damerna har den svarte till huvudkudde :)
Det avgör saken! Jag behöver en tredje hund... ;-)
Skulle Zelda lämna mattes trygga sfär/zon och springa hem?
Tränar den svarte också i freestyle eller håller han den rosa boan under tiden någon av damerna tränar? :-)
Jag har ofta undrat hur det går till när damerna tränar och det spelas in. Det är ju en hund åt gången, sitter den andra i samma rum och tittar eller gör vad som helst, eller är hon någon annanstans för att inte distrahera? Är det fasta tider som de alltid tränar så de vet att nu är det träning? Så är det berömmet hunden får på slutet, alltid samma fras "duktig hund". Är det en tanke med det att inte överösa med olika beröm, utan vara konsekvent?
hälsningar från ännu ej hundägare
Åh tre fina vovvar, själv har man en puff och skulle så gärna ha två.
Kul att den snygge herrn tillför lugn och trygghet.
Väntar som anonym kl 14:56 :-)
Han ser så rar ut den svarta.
Till ännu ej hundägare - Ja, Zelda ger inte mycket för min förmåga att skapa en trygg zon - det har hänt att hon har flytt hem, över trafikerade gator.
Hunden som inte tränar väntar på sin tur, försöker vara tydlig med när träningen börjar och när den slutar, och måste bli bättre på att variera belöningarna…
Den svarte arbetar mest med att apportera skjutna fåglar men är även duktig på lydnad, spår och annat.
Håller med damerna :) alla borde ha en svart labbekompanjon :) åtminstone :)
Svart labbekompis är ett måste enligt Arlo!
Skicka en kommentar