Pip och gnäll och kurs.

Igår var jag på en clinic (utan hund) med Eva Bodfäldt om pip och gnäll. Det var underhållande och mycket lärorikt.
Det känns som att jag blir bättre och bättre på att ta till mig innehållet på de kurser jag går - som att jag i början vandrade runt på ICA Maxi med en liten liten korg över armen. Idag, med mer erfarenhet och förkunskap, är det som att ha en redig kundvagn på hjul som gör att jag får med mig så mycket mer.

Eva in action 

Något av kundvagnens innehåll:
Vi kan medvetet skapa en lugn plats, exempelvis vid vår vänstra sida, där hunden tycker om att vara. Då minskar risken att den går upp i aktivitetsnivå när den t.ex. går fot.
Glöm inte frisignalen så att hunden vet om den är i arbete eller inte.
Här något som jag behöver träna: vad gör vi när hunden strävar framåt (eller bakåt) i en situation där vi inte vill att den ska sträva framåt/bakåt? För mig blir det alldeles för ofta att jag drar i de små liven, vilket jag inte tycker om, så det leder till frustration både hos dem och hos mig. Detta är inget nytt, men jag behöver jobba vidare…
Vi talade om snabba och långsamma belöningar, som att få springa efter en godis (snabb) och stå en liten stund och slicka på en osttub (långsam), och hur de påverkar hundens aktivitetsnivå (pip och gnäll kommer ju vanligen vid en aktivitetsnivå som blivit för hög.).
Och så talade vi om att berätta för hunden att den gjort fel, vilket Eva inte tycker är ngn god idé - hunden försöker ju göra rätt, och det räcker med utebliven belöning för att hjälpa den att hitta vidare till det beteende vi vill ha.
Detta har jag sett med Nemi som gärna låter i början av träningen. Om jag då pausar henne därför att hon har skällt till blir hon inte lugnare, utan frustrerad, och ännu mer taggad när vi sedan försöker igen. Jag behöver istället hitta en lugnare start på våra träningssessioner, mitt ansvar, inte hennes.

Så nu är jag lite uppgraderad igen, känns utmärkt!