Någon minut efter det att de hade gått ut genom dörren.
Hela lägenheten blir stum på något svårförklarligt men mycket påtagligt sätt. Jag tror att det är deras andning som ger luften liv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Hundarna Zelda och Nemi är Chinese Crested Dogs (aka Kinesiska nakenhundar, fast ingen av dem är naken). Matte heter Åsa Nilsonne, och bloggen handlar om hur vi jämkar ihop våra liv. Zelda är född 26/2 2008, Nemi 21/4 2010.
7 kommentarer:
Så träffande beskrivet!
Börjar själv oroa mig för hur JAG ska klara mig 14 dagar utan mina älskade hundar när vi far till Singapore om tre veckor. Sedan projicerar jag alla mänskliga känslor jag bara kan på hur mina hundar kommer att känna, tycka och må när jag är borta. Inte bra. Inte bra.
Håller också på att förbereda mig på en separation från hundarna under jullovet. Fast de ska vara hos sin uppfödare (som de träffar regelbundet) med sin mamma och allt är väl förberett, så tänker jag på avskedet redan nu.
Måtte jag inte överföra det till dem.Hemmet blir helt öde utan dem.
Jag vet känslan!
Varje gång jag lämnar mina vänner i ett hundhotell (var de trivs super och väl väl omhändertagna) lider jag av oerhört dåligt samvete. Logiskt vet jag att det är helt obefogad, men.....
Jag har inte dåligt samvete, hundarna verkar gilla att komma till pensionatet. De äter, leker, sover osv som de ska, så jag tror inte att de lider på något sätt (annars hade vi letat upp en annan lösning). Däremot lider jag, fast bara lite, om sanningen ska fram.
Vilken bra beskrivning, bägge mina är med husse i stugan och det är... Stumt hemma... Fast lite skönt också, men inte för länge!
åh precis så ♥
jag behövde egentligen gråta när jag läste det ...
Skicka en kommentar