Sas det.
Sedan kom Vanda Gregorova och visade att det gick att få en topplacering i ett stort internationellt mästerskap med en Chihuahua.
Dags att rita om kartan!
Nu gick det inte längre att påstå att en liten hund aldrig skulle kunna vinna en stor tävling. Och sedan tog Richard Curtis en fjärdeplats på Crufts med Chihuahuakorsningen Betty.
Gissa vad som händer nu? Det dyker upp särskilda freestylekurser för oss som har små hundar! Två stycken nästa år, och jag har anmält mig till båda.
Nemi ska få gå en tvådagarskurs i februari med Ida Björkman, och Zelda ska få en dag med ovan nämnda Vanda som kommer till Sverige i maj.
Det är ju hur kul som helst!
Fotot av Richard taget av Allan Brown.
5 kommentarer:
Vad roligt med specialtips för er som har små raser! Själv brukar jag alltid bli upplivad när jag ser oväntade raser i olika grenar, som S:t Bernhardshunden som tävlade lydnad och sådär.
Bara människan sätter gränsen...
Kul, ser fram mot att följa hur kurserna går! Får som sagt se om/hur jag o Bingo fortsätter nästa år:-)
Även jag tycker att det är så uppiggande när det dyker upp annat än BC och Golden Retrievers när det är tävling på hög nivå! Och visst är det en härlig utmaning att träna lite udda raser med siktet inställt på stjärnorna :-)
Det som är särskilt intressant tycker jag är att försöka förstå hur just min hund ska tränas för att komma framåt. Inser alltmer att en del träningsmetoder är helt oändamålsenliga för mina små damer, vilket jag tror kan ha bidragit till uppfattningen att kineser inte är träningsbara, eller i alla fall att de inte kan lära sig något annat än att springa i vänstervarv och se vackra ut.
Jag upplever att Erika med sina duktiga mopsar, och jag med mins inte riktigt lika duktiga (än) kineser, bidrar till skingra fördomar om små sällskapshundars begränsningar. :-)
Skicka en kommentar