Kineser har en ovanlig egenskap: många av dem är morgontrötta (dock inte Nemi som studsar upp med energin i topp sådär som jag trodde att alla hundar gör).
Zelda har tagit det lugnt på morgonen sedan hon var valp (jag trodde först att hon var sjuk). Hon ligger kvar och drar sig, sträcker litet på sig, jag får oftast ropa och lirka för att få med henne ut på vår första lilla runda vid sjutiden.
I morse väckte hon mig kvart över sex.
Då stod hon på golvet och puttade på min hand. Blicken var alert, svansen viftade.
Jag trodde att hon hade paniikbråttom ut, slängde på mig lite kläder, rusade ner på gatan.
Solen sken, matskräpet strösslade trottoaren, Zelda såg nöjd och glad ut. Men inte hade hon bråttom att göra något särskilt.
Om jag inte hade koll (rätt god kontroll) över vad hon får i sig hade jag misstänkt amfetamin. Eller så. Nu kan jag bara glädjas åt att hon verkar ha fått tillgång till mer energi - hoppas att det håller i sig över helgen då vi ska inleda vår tävlingssäsong!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Tur att du kan utesluta amfetamin! Vill inte höras om dopningsavstängning inte! ;D
Och här satt Assar och trodde sig hittat en själsfrände... En TJEJ dessutom!
Men det sprack... Väcka matte vid 6??? Aldrig i livet!
(Snart 13 årige Jesper är fortfarande piggare på morgnarna, när han väl väckts. Han märker ju inte när jag vaknar.)
:)
Det är roligt med hundar!!
Jag har också en av varje. Sid studsar upp med väckarklockan och Buzz måste mutas ner för trappen med något gott från frukostbordet...
Hos oss verkar Bingo blivit morgonpiggare av valpen som i sin tur fortsätter att vakna minst en gång per natt. Har dock lyckats få till två morgnar då bägge hundarna sovit till nästan åtta o hoppas det kan bli en gemensam sovtrend i sommar;-)
Skicka en kommentar