Och så kom Nemi hem...

Igår morse kom Nemi hem. Hon har till min stora glädje (och nästan lika stora förvåning) uppfört sig exemplariskt.
Inte dragit i kopplet, inte skällt, inte ställt till med några bekymmer, bara varit trevlig!
Så här kunde det se ut:

Gissa vad Zelda sa:

1 :  Struntar väl jag i.
X:  Åååå vad kul att du äntligen kommer hem! Jag har saknat dig        jättemycket de här dagarna!
2 :  Grrrrr. GRRRR. Glöm inte vem det är som bestämmer härhemma.
      Det är fortfarande jag, bara jag, och du ska passa dig.

Rätt svar som kommentar.

Dag tre.

Och så avslutades lägret med en halvdag Heelwork to music med Richard, den andra halva dagen var vi med Lina och lyssnade på musik, fick tips på hur vi ska bygga  program och utveckla våra koreografier.

Vi har lärt oss ett nytt sätt att byta position, vi har börjat öva på att backa i fotläge (hunden och människan går baklänges), men framförallt har vi övat på att få upp energin i arbetet, precis det Zelda och jag behöver!

Några tänkvärda saker Richard sa:

"Heelwork is boring, you have to make it exciting"

Både hund och människa tröttnar på att knalla runt i olika positioner - bryt av med lek, med oväntade belöningar, med skojiga steg. Vi fick testa att göra "silly walks" i tio meter, och sedan ta in hundarna i fotposition. Till och med Zelda som jag trodde skulle ogilla att jag gjorde något oväntat piggnade till och blev mer engagerad. Hon såg faktiskt ut att gilla att det hände något otippat och ökade sitt fokus vilket vi sedan kunde ta med oss in i fotgåendet. Perfekt övning för oss!

"Reward when the dog is in perfect position."

Jag tror att vi alla tror att vi har koll på belöningsplaceringarna. Det visade sig dock att även förare som var mycket duktigare än vi belönade ut från den egna kroppen trots att hunden ska vara nära, en del belönade för långt fram, andra för långt bak. Märkligt att detta är så svårt! Richards tips: människans hand ska vara i kontakt med människans ben vid belöning, med undantag för en hund som tenderar att sacka, som Zelda i starten. Där rekommenderade han belöning tio centimeter längre fram i två veckor för att få fram henne.

"Be the magician."

Tiita! Människan kan trolla! Det kan dyka upp godis och leksaker ut tomma intet! Kolla kolla, det kan komma när som helst! Han hade ingenting i handen nyss, och nu har han en stor skinkbit, var kom den ifrån? Och vad ska hända nu?

Och så berättade Lina något jag inte visste: det går att utnyttja tiden på planen innan programmet startar, man skulle exempelvis kunna komma in med en halväten banan i handen och äta upp den just innan programmet går igång. Det har såvitt jag vet ingen gjort tidigare, det ska jag testa nu på lördag när vi har nästa tävling!

På hemvägen: Duktiga Luna som tog uppfyttningspoäng i sin första start med sitt HtM 2 program, duktiga Gina som fick stå över tävling den här gången, Karin och Zelda. Tack för trevligt sällskap!

Dag två.

Igår arbetade vi med Lina, bland annat tränade vi tillsammans med Anette och dvärgpinschern Enja som har kursens i särklass lyxigaste transport.

Vi fick börja lära in nya intressanta rörelser, fick massor av tips på hur vi kan utveckla våra program, och till sist individuell feedback på våra insatser på tävlingsplanen.

Zelda var fortfarande lite avvaktande, men engagerade sig fint i arbetet!

Rapport från Finnskogen.

Först skrytbilden:

Vi vann faktiskt vår HtM I klass för första gången, och blev tvåa på freestylen med dryga 23 poäng!

Sedan verkligheten: flera av de duktiga (duktigare) deltagarna i freestylen valde att diska sig genom att belöna hunden på plan, något man kan behöva göra ibland för att hunden ska veta att det faktiskt kan komma en toppenbelöning även mitt under tävling.

Zelda var som sagt obekväm i miljön, ville inte gå mellan mina ben, men hängde med rätt bra ändå. Jag tycker att vi resultatmässigt fick en kanonutdelning för ganska knackiga insatser. Antagligen går jag i fällan att fokusera för mycket på det som inte fungerar som jag vill, för vi fick en hel del positiva kommentarer efteråt.

Bäst: att vi klarade starterna med energi och framåtanda!

Över till kursdag ett, med Richard Curtis.

Temat var som valt för oss: energi och attityd.

Vi gjorde bland annat uppmärksamhetsövningar (titta på ansiktet, håll uppmärksamheten där).

Vi tränade att länka moment, att utnyttja planen (ta sig igenom fyra kvadranter utan att gå i cirkel), att flytta in ett moment som hunden redan är duktig på bakom sig för att öka svårighetsgraden och väcka intresse.

“Wake the judge up – make yourself look interesting.”

Zelda fick stå på bakbenen bakom mig, det gick utmärkt!

Blev påmind om hur viktigt det är att ständigt träna på grunderna, särskilt uppmärksamheten.

Vi gjorde även en rolig övning som syftar till att få fart på en hund som inte är så fartig: man springer allt man kan med en stor bit skinka eller skivad korv i handen. Om/när hunden kommer ikapp kan den hugga tag i en bit, svälja, och springa vidare.

Här ser ni Zelda, Richard Curtis och glad matte med skinkbit.

Tjoho!

Nästa steg blir att springa, göra ett moment, springa tillbaka, göra ett till moment (helst ett fartigt moment som hopp eller liknande) och så vidare så att hunden lär sig att det ska gå undan, och att det är kul när det går undan.

Detta tar vi med oss!

Vi tränade även på fart in i slalom/åttan, även detta nödvändigt för oss eftersom Zelda ibland blir osäker på ingången och stannar, vilket är minst sagt olyckligt när det händer mitt i ett program, som det gjorde i förrgår.

Det var som ni förstår mycket matnyttigt under dagen. Inte minst en överraskande kommentar – Richard tyckte att Zelda såg anslående ut när hon travade på med energi och hög svans – det räcker, sa han. Låt henne visa upp sig, låt henne bara gå så att hon syns ordentligt. Jag skulle alltså kunna lägga in en diagonal utan tricks, utan distraktioner, bara låta henne lysa…

(Fast då måste jag vara hyfsat säker på att det går att få till den energin … vi hade den på Heelworktävlingen men inte i Freestylen. Tror stt det beror på att HtM kom efter freestylen, så då hon hade redan varit inne på planen en gång) och var därmed tryggare och mer koncentrerad.)

Älskar att gå kurs.

Det är ju alldeles fantastiskt att inte behöva komma på allt själv!
Här bor vi:

Tillsammans med Karin, Gina (i bild) och Luna.

Om en liten stund blir det prisutdelning, det blev så sent igår kväll att detta flyttades fram till idag. Zelda känner inte riktigt igen sig i miljön och har varit ängslig och lite stirrig, men våra starter fungerade i alla fall som de skulle så jag är nöjd. 

Zelda lyfts fram på kursen som ett exempel på en "extreme low-drive dog" vilket känns mycket bekräftande!

Första resan utanför Sverige!

Idag åker Zelda och jag till Norge, Finnskogen närmare bestämt. Det blir tävling i kväll, freestylekurs lördag-söndag-måndag. Nemi som fick gå på kurs i Karlstad för några veckor sedan stannar hemma.
Kursledare är Karolina Petterson och Richard Curtis, han ska även döma tävlingen.
Så även om Zelda inte alls är på tävlingshumör i kväll så kommer helgen säkert att vara utvecklande så att vi kan höja oss ytterligare något litet snäpp...
Fast jag hoppas ju förstås att våra nya förbättrade startrutiner ska göra att vi kommer in på planen med glädje, energi och fokus på uppgiften.

Nu är det officiellt:

Igår kom Zeldas heelwork I diplom från Kennelklubben så nu tituleras hon även HtM I!