

Igår gick vi en promenad på Gärdet för första gången - jag har inte vågat ta dit Zelda tidigare eftersom hon så ofta tog till flykten när okända större hundar närmade sig, risken att hon skulle bli jagad på de stora ytorna kändes för stor. Nu är hon mindre flyktbenägen, och Nemi som fyller sju månader i övermorgon klarar litet längre promenader. Som mentor hade vi till all lycka gärdesveteranen Ebba (och matte Maria).
Nemi lärde sig något nytt och användbart. Hon sprang glatt fram på något som såg ut som fast mark, men som visade sig vara en tunn isskorpa på en rätt stor pöl.
Krak! Plask!
Och där stod en blöt, kall och överraskad liten hund med vatten nästan upp till magen.
Vid nästa frusna pöl stannade hon misstänksamt, och sprang sedan runt... Hon är inte den som gör om samma misstag två gånger.
Vi avslutade på hundcafé där alla blev varma, torra och mätta.
Tack Maria för att du tog bilderna!



