Hemliga leken.

Jag har länge försökt, utan framgång, att filma damerna när de leker. Så snart jag fått fram kameran eller mobilen och fått igång videoinställningen så har de slutat.
Men igår lyckades det, så nu kan ni se hur de busar runt.

Från Malmö.

Även i Malmö finns caféer att gå på:

Soffor att ta igen sig i:

och hotellsängar att sova i när det blir kväll:

Nemis tunga.

Varmt, varmt, varmt.
Igår flög vi till Malmö (praktiskt att ha små hundar). Det gick fint som vanligt, hundarna var tysta och lugna i sina väskor, men i bilen från flygplatsen hände något nytt: Nemi försökte svalka sig genom att låta tungan hänga ut och flämta. Det har jag aldrig sett henne göra tidigare.
Då visade det sig att hennes lilla tunga inte hänger ner, som hundtungor brukar, utan rullar sig uppåt, så flämtandet gick inte så bra. Hon stängde munnen, började om, men verkade missnöjd med resultatet och gav upp efter ett tag.
Så här såg hon ut, någon som har en hund som gör likadant?
(Hon var pigg och glad och inte törstig när vi kom fram, bara så att ni inte tror att hon har blivit sjuk eller extremt värmestressad.)

Gårdagens tävling. Så gick det.

I går var det Tyresö Hundungdom och Stockholm Södra BK som arrangerade - mycket trevligt och välordnat, tack!

Nu ska jag vara metodisk:

Första målet var som sagt att ha med mig hundarna i programmen, dvs motsatsen till att de stannar, tappar koncentrationen, inte vill samarbeta, eller beter sig som om de aaaldrig har hört talas om det vi ber dem göra. (Detta händer ofta, ofta i freestylesammanhang.)

Vi börjar med Nemi.

Domarkommenarer: ”Snygg start, bra flyt och fint samarbete.” ”Härlig energi och utstrålning.” 

Vad ger ni mig för det! Nemi som inte har varit bekväm på tävlingsplanen i ett år (!!) knallar nu in med självförtroende och utan minsta tvekan!

 Sedan Zelda:

”Ni är verkligen ett team tillsammans.” ”Harmoniskt ekipage.” ”Fint fokus”.

Äntligen känns det som att jag börjar förstå hur jag ska göra! :-) Tack alla som håller utvecklande kurser och som hjälpt till med träningen!

Nästa mål var att ta ett uppflytt med Nemi och det gjorde vi, i freestyletvåan med 23,27 poäng. Det har vi väntat länge på :-)! Det blev även en tredjeplats, se bild. Vann gjorde imponerande Lovisa och Odd Molly, tvåa var Hanna med Freddi. 

2 bordercollies och Nemi... 

Sedan testade jag en rejäl omstrukturering av Zeldas freestyleprogram. Vi lekte oss igenom, hade skoj och improviserade vilket Zelda blev lite förvirrad av, men hon verkade inte så störd utan tog mina oväntade manövrar med ro. Välgörande för oss båda, och resulterade i oväntade 20,23 poäng trots allt.

Sista målet var att få med en rosett hem. Igår hade många strukit sig, kanske pga värmen, så vi fick faktiskt fyra rosetter på fyra starter! Nemi med sina: 

Och till sist, som den helt oväntade grädden på moset, utannonserades ett särskilt domarpris som skulle gå till en hund med utstrålning och personlighet, en som får domarna att le när den visar sig.

Och det priset gick till .... Zelda.

Hon fick en jättefin korg som matchar tapeten i köket:

Sådana tävlingsdagar kommer inte ofta, så vi passar på att vara extra glada och nöjda!

Igår provkörde vi

Zeldas nya position och hur vi tar oss ur den:

starten på Nemis Freestyleprogram:

och svåraste biten av Nemis HtM program:

Så nu hoppas jag bara att vi kan få till detta även på tävlingsplanen, och att jag kan få fram Zelda lite i positionen när jag går baklänges...

I morgon är det dax igen.

Tävling för båda damerna på SSBK. Det är många beslut som ska fattas.

Zelda har nu 4 uppflytt i HtM I, ska jag verkligen köra en gång till? Vi har fortfarande inget klass två program att gå vidare med, så det blir nog så att vi kör, och att jag försöker att lägga in en av de nya övergångarna vi lärde oss på lägret. Det blir i så fall vår sista HtM I start, sedan får vi se om vi ger oss på tvåan redan i höst eller nästa år.
Och när det gäller freestylen - ska jag kanske bryta och belöna, nu när jag ändå håller på att arbeta om programmet? Ska jag testa att ha med den lilla uppskattade gröna pipleksaken?

För Nemis del gäller att fokusera på att behålla hennes framåtanda och få med den in på planen. Eftersom vi har ägnat två kursdagar åt just detta sedan förra tävlingen hoppas jag att det går bättre i morgon.
Det är vårt viktigaste mål.
Resultatmålet som är det underordnade målet är att ta ett uppflytt, antingen i HtM eller i FS.
(Detta betyder att om jag får välja mellan bra attityd på planen och uppflytt väljer jag attityden.)

Empatin behöver öka ytterligare.

Igår (tre dagar innan nästa tävling) insåg jag att vi måste ta bort åttan ur programmet (Zelda går i en 8 runt mina ben) eftersom hon blir rädd att jag ska trampa på henne, och därför klokt nog vägrar att utsätta sig för risken.
Och det är sant, i början av säsongen råkade vi ut för ett missförstånd och jag klev på henne på tävling, inte hårt men tillräckligt för att hon skulle tappa förtroendet för rörelsen.
Så jag tänkte ersätta åttan med en snurr runt paraplyet - ett ganska likvärdigt moment (har nog till och med lite högre svårighetsgrad).
Vi testar.
Nu blir hon rädd för paraplyet.
Rädslan börjar alltså inte med åttan, utan med slutet på föregående rörelse, så det är den jag måste jobba med. Och det upptäcker jag nu! Hon kan zippa genom åttan och slalom på träning med hög hastighet och utan oro, varför har jag då trott att det var mina fötter hon blivit rädd för?

Jag måste lyssna mer uppmärksamt och empatiskt om vi ska komma vidare.

Likadant är det i HtM - fick en ytterst användbar kommentar förra helgen: att jag har för bråttom i svängarna och positionsändringarna så att Zelda inte har en chans att hänga med direkt.

Tänk att hon står ut med att bli tränad av mig.

PS. Läser i en annan blogg om en hund som klonkar i soffbordet gång på gång utan att bry sig. Zelda råkade komma åt soffbordet med ett bakben när hon skulle lära sig att rulla runt för flera år sedan, men fortfarande ger hon mig bara en förebrående blick när jag testar, en gång i halvåret, om vi kanske kan ta upp "rulla-runt" träningen igen.