Mannen som var rädd... (och hans hund)

Så här börjar en berättelse av Joanna Hellgren. Jag ska hålla er i andlös spänning - vad händer med mannen och hunden? Fortsättning följer, tycker att detta är en liten historia som säger lika mycket som en tegelstensroman om rädsla, misstänksamhet, maktmissbruk, felaktiga slutsatser och den lilla människans svårighet att leva sitt liv...
Ni kan se mer på hennes hemsida här.
Med tillstånd.

"Vill du skriva i min bok?"

Som författare får man dedicera böcker - "Till xx med varmaste hälsningar" brukar jag skriva, det är hur uppmuntrande som helst. Framför sig har man en människa som har läst, eller tänker läsa, alla de bokstäver man så mödosamt har sammanfogat.
Härom dagen träffade jag en tecknare/författare som givit mig några av mina bästa läsupplevelser under de senaste åren: Joanna Hellgren.
Jag bad henne att skriva (så fördomsfullt formulerade jag mig) i sina två böcker (väntar otåligt på den tredje) om Frances.
Detta fick jag:

:-)
PS: Jag har skrivit om Joannas böcker i min andra blogg www.nilsonne.se/?p=1229 den 14 november förra året.
PPS: Med tillstånd.

Mer läsning för Zelda.

Frances är en tecknad berättelse (blyerts, för ovanlighetens skull) av Joanna Hellgren. Tre stora hundar ligger runt text o bild på omslaget (bild), och de återkommer med jämna mellanrum i berättelsen som måste läsas - det går inte riktigt att göra den rättvisa med ord.
Zelda skulle dels uppskatta hundarna, dels skulle hennes finstämda känsloradar antagligen ge utslag på varenda sida, den skulle nog aktiveras av varenda bild.
Det gjorde min.