Hopp! Krasch!

Igår står jag på gatan och talar med några vänner - Nemi har jag på armen eftersom det är trångt och jag inte kan ha uppsikt åt alla håll.
Plötsligt gör hon ett svanhopp och kastar sig rakt ut i luften, landar på trottoaren med en smäll. En förbipasserande cab med två kvinnor i saktar ner, ser ut som om de är beredda att erbjuda iltransport till närmaste veterinär.
Men Nemi reser sig, skakar på sig, och tittar uppfordrande på mig - kan vi äntligen gå nu?
Tror att jag är mer skärrad än hon.