Empati?

För någon vecka sprang tre hundar ut på den här bryggan. Det var lite ovanligt, Zelda brukar inte vilja gå ut på bryggor, Nemi har aldrig tvekat.

Då, som igår när bilden togs, simmade några änder rakt fram. Förra gången tog plötsligt Zelda ett jättehopp rakt ut i vattnet, och fick fiskas upp efter sin första simtur någonsin. Hon fick reda på att hon hade varit jätteduktig, och tog det hela med ro.
Igår stannade båda kineserna till nära land, medan människor och labrador gick ut på bryggan.

Nu kommer det märkliga: Zelda såg ut att tvinga sig själv att våga sig fram, hon kom, sakta sakta, och kunde till slut koppla av med godis och kel där vi satt längst ut på två små bänkar.

Nemi som aldrig oroat sig för bryggor tidigare vägrade att sätta så mycket som en tass på den, hon stannade kvar som ni ser henne på fotot, med avbrott för pytteutflyker ner på närmaste trappsteget.

Nemi blev med andra ord mer påverkad av Zeldas simtur än Zelda. Eller har någon en bättre tolkning?