Skvallerträning.

Ibland tror jag att jag kan, eller gör, någonting fast jag i själva verket inte kan alls, och därmed inte gör det som jag tror att jag gör. Hoppas att ni hängde med på den…

Igår var Nemi och jag på skvallerclinic med Eva Bodfäldt. För mig blev det en jackpot i polletter. 

Eva med Zakk

Ibland kan det kännas som om ny kunskap går in och knyter ihop saker som jag vetat men inte riktigt kunnat omsätta i handling. Exempelvis är jag mycket medveten om att jag inte vill förstärka beteenden som jag inte vill ha (både hos mig själv och hunden), båda hundarna har grundläggande skvallerträning, men ändå har jag inte fått ihop det på något riktigt fungerande sätt.

Här kommer en av gårdagens poletter:

Var är hunden är jag belönar, eller ropar? Är den där jag inte vill ha den, till exempel längst ut i kopplet, eller för långt bort när den är lös?

Vad förstärker jag i så fall jag börjar gömma mig (kan ju vara jättekul ifall hunden inte tycker det är skrämmande), springa i motsatt riktning (samma sak), belöna för kontakt?

I värsta fall förstärker jag beteendet att vara på det som jag uppfattar som fel plats.

Alternativet? Att se till att hunden söker kontakt, att låta det roliga hända när den är nära. Vi fick med oss en hel drös med redskap/förslag till egna alternativa beteenden.

Så nu ska jag se hur jag kan bygga in det nya i det gamla, spännande. Började redan i morse, belönade skvaller med ett glatt rop och byta av riktning (sprang några steg åt ett oväntat håll) innan godiset kom fram. Jättekul tyckte Nemi. Mycket roligare för mig också. Tack Eva!