Affenpinscher...

Varje dag lär vi oss nya saker, tur att vi hinner glömma litet mellan varven... Nu har jag fått reda på att "Affenpinscher" betyder ap-pinscher (tyska), detta därför att de små hundarna (c:a 4 kg som vuxna) har roliga ap-liknande ansikten.
Igår träffade vi Asta, c:a 10 veckor. Hon var en glad och totalt orädd liten dam som for runt och lekte med Zelda - båda verkade lika nöjda med mötet.

Drakhunden Zelda...

Kinesisk drake? Nej, Zelda i eftermiddags...
Det är ögonen som gör det. Jag har bara sett henne med så uppspärrade ögon på bild, det går så fort att min hjärna inte hinner registrera just den minen... Undrar vad mer jag inte ser...

Titta vad jag har hittat!

I kväll var det middag hos vänner, vi satt ute och Zelda skrotade runt i trädgården. Plötsligt kom hon travande målmedvetet med något som hon spottade ut alldeles intill oss. Sedan fortsatte hon att spotta, gång på gång.
Fyndet visade sig vara en padda, litet större än en femkrona. Eftersom hon hade burit den på sitt vanliga försiktiga sätt var den lyckligtvis helt oskadd, så nu har hon lärt sig att paddor inte smakar gott...

Småsyskonen har öppnat ögonen!

Här är Zeldas ena nya lillasyster som precis har börjat se sig om i världen! Hon heter Cruella (blir säkert en snäll och trevlig hund ändå). Hon är som synes naken, och blir allt prickigare.
Zelda ska evt få träffa de små nästa månad när det blir valpträff hos uppfödaren. Själv ska jag koncentrera mig på att INTE ta med mig någon av dem hem...

Sova borta...

I fredags var Zelda och jag på dammiddag på Dalarö. Kamerabatteriet laddade ur precis när jag skulle ta en bild av henne på bryggan, men ni får väl se den för er inre syn: solsken, blå himmel, blått hav, röda stugor, segelbåtar, bred brygga. Mitt i bilden en belåten liten vit hund vars långa, lätta päls rör sig litet i vinden...
Sent på kvällen när jag precis hade lagt mig gjorde Zelda en liten lägeskontroll: hon kom fram, satte upp framtassarna på sängen och tittade intensivt på mitt ansikte - jag kanske får sova tillsammans med dig just här?
Det fick hon inte.
Hon arbetar hårt med att reda ut vad som gäller, nu är hon snart ett och ett halvt, och börjar ta allt mer ansvar. Det är fascinerande att se!

Vit hund i grönt gräs...

Bilder från eftermiddagen. Jag tror och hoppas att Zelda är nöjd med sitt liv så länge det inte finns bulldoggar och bassetar i närheten...

Fler livsfarliga hundar

Ungefär såhär ser en hund ut som bor i nästa kvarter. Det är en äldre, mycket sävlig basset, jag har aldrig sett honom gå på något annat sätt än i långsam skritt. Med betoning på långsam. Av någon anledning är Zelda extremt rädd för honom, nu i kväll var vi halvvägs ute i körbanan för att komma förbi (vi går betydligt fortare), och efteråt ägnade Zelda större delen av promenaden åt att spana ängsligt för att se om han kanske skulle dyka upp igen. Jag försöker att inte tycka att hon är fånig, utan att istället försöka förstå vad det är som gör honom så hotfull i hennes ögon/nos... Empatin och fantasin räcker inte riktigt till...

Såhär kan en CC också se ut...

Ibland hittar jag bilder jag bara måste få dela med mig av - här är Zödra Gremlins Ananda!
Det är roligt med en ras där alla färgkombinationer är godkända...

Skrämmande valp på hundcafeet...

För Zelda är det ovana fortfarande skrämmande. Hon umgås helst med hundar som liknar henne själv (eller hennes släkt, hon vet gissningsvis inte hur hon ser ut). Här har hon blivit rädd för en fyramånaders fransk bulldogg, trots att vi brukar träffa en vuxen modell i parken (det har tagit tid för henne att vänja sig vid hur han ser ut, och låter. Fortfarande håller hon sig litet på sin kant när han är i närheten, men hon försöker inte längre fly för livet när han dyker upp).
Hursomhelst brukar det fungera att jag hälsar litet på hundar hon blivit rädd för, då kommer hon smygande bakom mig, sticker fram nosen, och så småningom lugnar hon ner sig. Så tänkte jag göra med den lilla valpen som heter Bob. Fast den här gången tog Zelda istället ett skutt upp på mina axlar, något hon aldrig gjort tidigare. Maria som var på cafeet med sin Chihuahua hade kameran framme och filmade, och skickade filen.
Tack Maria!

Proffsigt!

Den som skaffar en liten hund med mycket päls får ägna en del tid åt att kamma, borsta m.m. Hitintills har jag satt upp Zelda på fönsterbrädan (se bild), men nu har vi tagit ett stort steg framåt: jag har skaffat ett trimbord (se bild)!
Det känns öerhört proffsigt, för att inte tala om hur mycket lättare allt blev, helt plötsligt.
Rekommenderas!

Fågelhunden Zelda

TV 4 och Mezetallrik på Himmelska Hundar

Idag var vi som ganska ofta på hundcafeet Himmelska Hundar. Där var även Mats B. från TV 4 (mannen med kameran) - han höll på med ett reportage som kommer att visas i sommar. Zelda blev bjuden på en Mezetallrik med allt möjligt gott på som hon åt on camera (jag hade varit snål och bara köpt ett hundkex och en liten Chihuahuacocktail åt henne...)
Ifall ni undrar över Chihuahuacocktailen så var det blodpudding skuren i stavar, serverad i ett litet glas och dekorerat med ett fint litet grönt blad.
Zelda tog hela glaset och hoppade upp med det i soffan där vi satt, väl där pillade hon ut blodpuddingen i lugn och ro...

Säljmöte!

Igår började Zelda arbeta på riktigt: hon var med på Natur och Kulturs säljmöte för boken "Zelda - om meningen med att ha hund" som kommer i november. Bortsett från att hon skällde ut en person som kom sent, och sedan gick vilse i huset när hon överskattade sitt lokalsinne (jag hittade henne till slut) så gick det utmärkt!
I bild: bokomslaget, foto Ulla Montan. Visst gör det att man blir på litet bättre humör!

Zelda har blivit storasyster!

För några dagar fick Zeldas mamma Nickie 13 (!!) valpar! De är halvsyskon till Zelda, och frågan är om inte detta är ett rekord för en CC, annars brukar kullarna vara förhållandevis små...
Som synes är några nakna och några har päls.

På café igen...

Härom dagen var vi på NKs café. Jag band fast Zelda vid ett bord och gick för att köpa kaffe.
"Stanna där, jag kommer straxt" sa jag till Zelda.
En förbipasserande ung tjej som arbetar på cafeet tittade överraskat på mig och sa: "Okej."

Och fick sig ett skratt när jag pekade på Zelda som satt tyst under bordet...