Därnere...

Idag var vi på Centralen, hålet i golvet var inte så spännande, hade hoppats få en bild av båda som tittade ner...

Talanglös...

Det brukar ju sägas att ingen kan vara bra på allt. Jag är inte bra på hår/päls, hade aldrig kunnat försörja mig som frisör. Efter fyra år kan jag snodda upp hundarna hjälpligt men inte mer. Här ser ni Zelda bara någon kvart efter att jag satt i snoddarna - de har redan börjat ge sig på hennes högra sida... (Målet är att hon inte ska få hårstrån i ögonen, med snoddar kommer man åt de små hårstråna längst fram som inte fastnar i en klämma som man sätter högre på huvudet.)
När Maria, Zeldas uppfödare, sätter upp pälsen med snoddar sitter frisyren som berget. Länge.
Jag kämpar på.
(Fast jag har blivit rätt bra på att raka nosar, även det gick uselt i början.)

Födelsedag del två.

Vi åt lunch på Hundudden, intill oss satt griffongen Sloop. I motsats till Zelda fick han ett märgben, och Zelda som satt på stolen på andra sidan av bordet gjorde en smygmanöver för att komma närmare... och närmare...

Sedan blev det en lång promenad i det ur pälssynpunkt perfekta vädret: det var soligt men marken var frusen, hundarna var lika rena när de kom hem som när vi gick ut.


Och så undrar jag om det räknas som nästan sanndröm att först drömma att jag hade skaffat en whippet, och sedan stöta på ett helt gäng som också var ute i solskenet?

Födelsedag!

Idag fyller Zelda 4! Såhär såg hon ut då,

och såhär ser hon ut idag...


Jag är så glad över min lilla hund. De här fyra åren som innehållit stora omställningar hade inte alls gått lika bra utan henne, det är jag övertygad om. Tack vare Zelda har jag kommit igång med en ny tävlingskarriär, skrivit en bok om en hund, träffat nya människor, lärt mig en oerhörd massa nytt, och blivit uppgraderad i största allmännhet.
Det sägs att det tar fem år innan en hund blir som en förlängning av ens egen kropp. Zelda och jag är på god väg, känns det som, vi läser av varandras minimala signaler, vi vet var vi har varandra, men samtidigt är hon fortfarande så outforskad att jag ständigt är nyfiken.
Tack Maria som fött upp henne, tack alla som hjälpt mig att komma underfund med henne och mig själv som hundägare/tränare/sambo.

Hemska tankar...

Sedan ögonoperationen tycker jag att Zelda har blivit mer aktiv. Plötsligt kan hon rusa runt med en leksak så att mattorna ryker, hon leker mer, och vildare, med Nemi.
Då slås jag av en hemsk tanke: tänk om hon varit lugn delvis därför att hon haft besvär av håren i ögonen?
Bild: Och igår tittade vi in en liten sväng hos Hannah på café Pärlan...

Pälshund light:

I en inredningsbutik hittade vi några mycket lättskötta hundar, inklusive en pudel. Nemi morrade, Zelda insåg genast att detta inte var något att hetsa upp sig över.

När det regnar

är jag SÅ glad att det finns overaller för små hundar...