Lekande puffar

Dock inte mina egna, som synes. Foto Janina Kruse, med tillstånd.

Varför????

När Zelda vill in/ut genom en stängd dörr inne i lägenheten sätter hon sig tätt intill dörren och kastar menande blickar på närmaste människa. Nemi springer fram och tillbaka, gläfser, krafsar på dörren, skäller. "ÖPPNNA! NU!"
Här kommer mysteriet: Ingen av hundarna har någonsin visat att de vill ut ur lägenheten. Det kan förstås bero på att jag inte ser ytterdörren om jag inte är i hallen, men vanliga hundar brukar kunna lösa det problemet (skälla högre, krafsa intensivt).
Så i förmiddags hittade jag en liten Nemilämning på golvet. Det händer nästan aldrig - hänger inte ut henne - det som intresserar mig är bara att det händer alls. Jag har varit hemma hela tiden - varför säger de inte att de behöver gå ut?

Eller om man vänder på frågan - hur kommer det sig att alla mina tidigare hundar har hittat ett välfungerande sätt att förklara att de behöver gå ut, alldeles av sig själva?

DN igår...

I går var vi i DN.

Zelda elegant som alltid, Nemi med sin vanliga kaotiska frisyr...

Det är hundarna som gör bilden!
Tack fotograf Anna-Lena Mattsson!

Löv i puffpäls

Igår gick vi under några stora träd som fällde sina löv. Löven som var litet sträva fastnade nästan som snöflingor i hundarnas pälsar...
Obs att jag inte satt dit dem själv, de singlade ner ovanifrån allihop...

Framåt!

En av de många sakerna hundarna ger mig är en hel palett av små små mål att arbeta mot.
Just nu:
Förbättra det fria följet, framförallt i svängarna.
Träna stadga (Zelda) i "sitt vackert" - jag vill att hon ska kunna sitta kvar även om jag har ryggen mot henne, om jag t.ex. går bort från henne, jag vill kunna vara c:a 20 meter från henne utan att hon tappar positionen, jag vill kunna få henne att sitta vackert på röstkommando även på det avståndet.
Nemi håller fortfarade på att lära sig hur man gör, så för henne är målet att hon ska sätta sig på bakbenen när jag säger "vackert".
Jag letar efter musik till nästa års program, ska bli väldigt kul att snickra ihop dem.

PS brukar köra med targetstick (Nemi) men hittade den inte i hasten, därav godisstyrningen.

Frilla under utveckling...

Nu har hundarna hämtat sig, de var helt utslagna igår. När jag pillade upp flätorna blev det en krusig och stor frisyr som inte fastnade så bra på bild...

Lärorik kväll igår!

Ojoj!
Som ni vet gick det i stort sett bra, Zelda höjde sin poäng marginellt, och Nemi tog sin uppflyttningspoäng så nu kommer även hon att få sätta FD1 framför sitt officiella namn!
Grattis Nemi!
Jag har lärt mig massor. På plussidan - utdrag ur domarprotokollen för Zelda: "Väldigt snygg start" "Otroligt bra inledning". Sedan gick det utför. När jag skulle skicka iväg Zelda runt flaggan gjorde jag det precis i riktning mot kycklingen som jag hade lagt precis utanför ringen. Zelda trodde att vi var klara och rusade förbi flaggan, mot sin belöning.
"ZELDA!!! KOM HIT!!!"
Och vet ni vad - hon stannade och kom tillbaka! Vilken hjältinna! Trots hennes utflykt tog vi uppflyttningspoäng och förbättrade totalpoängen med några tiondelar. Nu tycker jag att vi faktiskt är mogna för klass tre nästa år.
När det blev Nemis tur, efter många timmars väntan, var jag inte så koncentrerad som jag borde ha varit: glömde att hälsa på domarna, tappade bort mig i koreografin (den är på 50 sekunder)...
Detta har jag lärt mig av gårdagen
1. Planera transporterna ordentligt. Vi fick vänta nästan en halvtimme på en taxi, vi stod på gatan, hundarna frös. Sedan hamnade vi mitt i rusningstrafiken. Sedan visade sig Riksten ligga längre bort än jag trodde. När vi äntligen kom fram visade det sig att Zelda o jag hade startnummer 1, det var knappt att vi hann, ingen av oss hade riktigt hämtat oss efter transporten.
2. Skicka aldrig iväg en hund i den riktningen som godis/leksak lígger, särskilt inte om handtecknet för "spring runt" är detsamma som för "Varsågod - nu är vi klara".
3. Hitta bättre rutiner för att bibehålla fokus när vi har ett högt startnummer.

Inte dåligt för en tävlingseftermiddag.
Bild: Nemi och jag väntar på vår tur. Kanske kommer även en video....
Tack Linda och medarbetare som arrangerade - superlyckat!