Det kom ett samtal:

Vill Zelda och jag vara föråkare och tillika reserver på SM i Freestyle nu på lördag?
Svar: Jaaaaa!!!!

Provocerande

Sitter och förbereder kvällens reflektioner om empati (Oscarskyrkan, se min andra blogg www.nilsonne.se). Hittar en formulering som lyder ungefär såhär: Jaak Panksepp var först ut med insikten att andra arter än människan har emotioner som liknar våra.

Det fick mig att fundera över europeerna som "upptäckte" berg och sjöar i avlägsna världsdelar. Bergen och sjöarna de hittade hade redan namn och mytologier och var förstås välbekanta för dem som bodde i närheten. Ändå fick de nya namn, och betraktades som tidigare okända.

Ja, Panksepp har gjort mycket för att belysa emotioner hos andra arter, ingen skugga över honom. Men nej, han var inte först med att inse att hästars rädsla, hundars glädje eller råttors nyfikenhet liknar våran.

Många människor kan använda sin empati för att förstå hur hunden, hästen eller hönan känner sig. Det är intressant att detta först blivit "legitimt" när hjärnavbildning tveklöst visar att det som händer i en hundhjärna är snarlikt det som händer i en människohjärna när känslorna slår till.

Adventsarbete:

Idag fick damerna leta upp sin frukost på gården...

Önskar er alla en god andra advent!

Träningstävling.

Idag ska vi träningstävla i Haningehallen tillsammans med ett gäng likasinnade.
Jag ska träna starter med båda hundarna, och även köra Zeldas program utan hund.
Ska bli rooligt!

Om att bada labradorer och kineser.

Konstigt nog lyckas jag bättre med kineserna ...

Ute med gänget.

Igår hade jag för ovanlighetens skull en hel arbetsdag. Damerna fick vara hos Denise, här på promenad i Hagaparken tillsmanns med Misty och Harry (i grönt halsband). Fick hem två nöjda och trötta små hundar... :-)

En del saker som jag trodde var enkla är riktigt svåra ...

Som omvänt lockande. Som vi har tränat såhär:

Zelda ska hålla fast pennan och titta på mig och inte låta sig distraheras av att jag har bitar av en köttbulle i händerna. Inga problem.
Detta har jag nästan aldrig använt eftersom jag inte har förstått vad jag ska ha det till.

Efter koncentrationskursen förstår jag att köttbullen på handflatan bara är en av många många störningar som hunden ska lära sig att strunta i, för att  därmed kunna koncentrera sig på träningen eller tävlingen.
Aha!

Jag har också förstått att jag måste variera störningarna. Kolla vad som händer när jag bara byter greppet  om köttbullebiten:

Zelda har ingen aning om att hon ska fortsätta att koncentrera sig på det vi gör. Hon tror att det bara är när störningen ligger i handflatan som hon ska ignorera den aktivt.
Så nu ska vi störningsträna kreativt.
Tack Eva!