När vi skulle hämta glasögon

träffade damerna Jelena som gärna umgicks en stund. Nemi går numera glatt fram till nya människor och vill bli klappad, och jag blir fortfarande glad varje gång det händer. Länge länge var hon minst sagt skeptisk.

Nemis nya trick, dagsläget.

Nu har vi kommit så här långt:

Snart klart, nu ska vi bara utöka avståndet. Så nu har ni sett tricket från ax till limpa, eller hur man nu vill uttrycka det... Föreställ er nu att jag kan skicka henne tio meter bort, över stången, att hon sedan hoppar runt enl. ovan och kommer tillbaka när jag ropar på henne. Det kommer vi inte att skämmas för i hennes kommande klass tre program!
Hon är en rolig liten hund att träna! Första försöket kan ni se här.

Femkamp, sjukamp, tiokamp...

Kanske borde jag ta reda på hur exempelvis en sjukampare tränar? Jag blir förvirrad av att det är så många saker som vi tränar samtidigt, eller försöker träna samtidigt.

Dels övergripande färdigheter som uthållighet, attityd och belöningsträning.

Dels lydnaden - där får jag inte titta på hunden i fotgåendet (och därmed vet jag inte om jag har hunden med mig eller ej), jag ska vara rak i ryggen, stilla i kroppen annars blir det avdrag för dunbbelkommandon.

Dels HtM - det liknar lydnaden, men hunden ska kunna göra samma sak i många olika positioner, och det ska helst vara ett program som är kul att se på. Kreativ koreografi måste till, freestylemoment ska integreras, jag får inte vara stel som en general och ingen berättar när jag ska springa och när jag ska vända.

Och så freestylen. Det är roligt att lära in nya trick. Svårare och mindre roligt att nöta in dem så att de sitter, men utan att de blir så uttjatade att hunden börjar gäspa. Roligt att träna övergångar, tråkigt när det som inte kan bli bättre istället blir sämre (då tror jag att man har tränat för mycket, för ofta, eller på fel sätt).

Så tänk er då att ni ska planera dagens träning... Vad ska vi göra, och varför?

Idag ska jag i alla fall träffa Barbro på Hundudden. Jag tänker be henne titta på hur jag försöker få Zelda att känna entusiasm inför att gå baklänges i fotposition (HtM), och även få lite råd om hur vi ska träna lydnad under vintern så att vi nästa år kan ha som mål att ta 160 poäng (eller uppflyttningspoäng som det heter i min hundvokabulär). Målet för 2013 är ju nått, det var samma för båda hundarna: att komma till start och kunna genomföra en tävling.

Nemi kan gå bakåt i mellanpositionen och verkar inte tycka att det är något märkvärdigt med det, i motsats till Zelda som har tyckt att det har varit oerhört oroväckande att jag har rört mig i fel riktning, och dessutom förväntat mig att hon ska göra likadant.
"VAD? BAKLÄNGES? VAD MENAR HON? BÄST ATT GÅ SIN VÄG TILLS HON HAR LUGNAT NER SIG OCH SLUTAT BETE SIG SÅ KONSTIGT."

Vi kämpar på.

Sovplats.

Zelda sover vanligen vid mitt knäveck eller vid fötterna. Om hon har sovit borta, som igår, så lägger hon sig istället uppe intill huvudkudden. Där ligger hon första natten hemma, sedan flyttar hon tillbaka.  Igår var jag i Lund och arbetade, hundarna tillbringade natten och dagen hos Agnes, så i natt har jag haft den lilla damen snusandes någon decimeter från mina öron. Jag sover sämre, men hon verkar nöjd.

Nemi sover som vanligt, oavsett vad som händer...

Det värsta

med att träna Zelda är att hon så lätt blir ängslig och tappar förtroendet både för mig och för sig själv. Det bästa med att träna Nemi är att hon aldrig blir rädd i eller av träningen.

Ur läkartidningen nr 38:

Ser ni?
"En tanke som förs fram är att alla feta individer borde förses med hund ... "
Min tanke svindlar. Vi har svårt nog att ta hand om de hundar vi köper därför att vi vill dela vår vardag med en hund - tänk er att bli påtvingad en hund bara för att någon annan tycker att man rör sig för lite. Stackars hund och stackars människa.
Tummen ner.
Men i samma artikel finns en tummen-upp information: i Australien ska det tydligen finnas en hundrastgård inom fem minuters promenadväg för dem som bor i områden med koppeltvång!

Bokmässefynd:

Jag köpte förstås böcker på bokmässan, men även en till kylskåpsmagnet av Lisa Tofft.

Undrar om hon har kineser ...