I går kväll kom jag att tänka på en kompis vars flickvänner var vackra men galna, som han själv uttryckte det - så såg hans idealkvinna ut. Tror att han hade gillat Zelda. Nedan ytterligare en av Micaelas bilder - en Zelda som är med på noterna.
Men åter till gårdagen. På kvällen gick vi till den lilla inhägnaden som beskrevs i inlägget den 5/6. Jag hade med mig jättegoda köttbullar, kopplade loss hundarna, och väntade på ett initiativ. Nemi började genast bjuda på ett "sitt" i fotposition, så då tränade jag litet positioner med henne. Zelda parkerade sig intill den lilla grinden och tittade på oss med något som jag tolkade som en ängslig och förebrående min. Nemi gick fot, gick mellan, tränade övergångar, fick köttbullebitar.
Zelda satt.
Jag hoppades att hon också skulle bli inspirerad att delta, men nej (att ropa på henne när hon är på det humöret gör henne bara mer osäker).
(För positionsträning med Zelda gör jag ibland så att jag bara går runt med exempelvis köttbullar i händerna. Jag säger ingenting, tittar inte på henne, väntar bara in att hon själv ska söka sig till rätt position och sedan stanna där ett steg eller två. Sedan blir det BELÖNING. Detta för att komma ifrån hennes tendens att vara kinesseg, jag vill att hon aktivt ska se till att vara på rätt plats. Ibland har jag fått gå ganska långt, och några få gånger har hon inte kommit alls. Då har vi i alla fall sluppit tjat. Nemi har aldrig behövt något sådant, hon verkar vara en otypisk kines på det sättet, hon är full av arbetslust för det mesta.)
Hursomhelst hade jag tagit med mig hundarnas koppel och lagt dem på den lilla stenmuren mittemot grinden. När jag plockade upp kopplen för att gå blev Zelda som elektrifierad - hon kom rusande med svansen upp och glad min. Blixtsnabbt (för att vara mig) band jag upp Nemi, viftade med en köttbulle framför näsan på Zelda och tog några steg - och då var det plötsligt både kul och möjligt att gå fot. Gissa om jag blev glad, och även stolt över mig själv över att jag slutade i tid: två, tre steg fot, köttbullebit, två, tre steg heel (höger sida) köttbullebit, två tre steg fot flera köttbullebitar.
Färdigt!
Hennes glädje över att hon snart skulle få på sig kopplet och få gå hem bröt hennes olustiga stämning, sedan var hon glad och pigg och intresserad av att jobba litet.
Vad lär jag mig av detta? Att hon behöver bli tryggare, att jag behöver hitta fler sätt att hjälpa henne att slå om strömbrytaren så att hon kan ta sig ut sitt ängsliga stämningsläge.
Hon är verkligen full av överraskningar, vacker och oförutsebar, vilket är ganska roligt som killkompisen hade upptäckt...
