Oliver XI

Har kommit lite i otakt - den här veckan blir det onsdag som blir Oliverdag. Hoppas att spänningen inte varit outhärdlig...
Oliver börjar nu bli stor - på andra sätt än bara på höjden. Hans vassa mjölktänder (som var rätt stora) har börjat falla ut, och hans permanenta tänder dyker upp, en efter en.
Han har passerat krokodilstadiet och biter numera mest på sina leksaker. Han går på valpkurs och tycker att de andra valparna verkar litet farliga, precis som Zelda tyckte när hon var i hans ålder. Han är rent löjligt söt.
Och tillväxten? Den fortsätter: 63 cm och 31 kg...
Foto: Olivers familj

Teknikfråga...

Här ser ni tre små tass-skydd. "Vik ner mudden" står det i instruktionen, och jag vek, som på mittenbilden. Zeldas små tassar var lealösa som en tvåårings fötter när ungen inte vill ha ner dem i stövlarna. Klorna tog emot, pälsen fastnade i mitt grepp. Det var pilligt värre att få på henne alla fyra.
Idag kom jag på att muddarna ska vikas hela vägen ner, se bilden längst t.v. (förstås). Då går det hela på några sekunder...
Skriver detta för den händelse att det finns ngn annan som inte heller har fattat...

Fantasi!

Den här frolic- och ostbusken finns utanför Julita. Jag hittade den på Rudis blogg (bmwsfotoblogg.blogspot.com), och Rudi hittade den på sin promenad. Tala om att ha fantasi så att hundens promenader blir roligare!
Här inne i Stockholm behöver jag inte hänga Frolic i buskarna - andra lägger ut korv, pommes frites, halvätna mackor med mera på nya och spännande ställen så gott som dagligen...
I bild: Rudi, buske, ost och Frolic....

En till bild...

Och ja, det känns litet fånigt, folk pekar och skrattar, men det kan jag leva med.

Succé!

Zelda har gått på sina egna fyra ben hela dagen idag, för första gången sedan det blev kallt och snöigt. Inte en enda gång har hon bett att bli buren, inte en gång har jag lyft henne över snö/saltslasket på gatorna, inte en gång har hon börjat halta.
Förklaringen: hennes nya Muttlukks som vi invigde idag.
Foglig som hon är promenerade hon i dem som om hon aldrig gjort ngt annat, nu måste jag bara lära mig att få på dem utan att det tar en kvart...
Tack Zephie för tipset!
I bild: Nu kan Zelda gå överallt utan att få ont!

En timme i veckan...

Det tar en timme att bada Zelda, och hon badar ungefär en gång i veckan. Hon blir häpnadsväckande ren - vit och skär överallt utom där hon är svart (nostryffeln och delar av trampdynorna). Det sägs att hundarna vänjer sig och börjar uppskatta pälsvården allteftersom, men just tror jag att det är jag som ändrar attityd mer än Zelda - hon har alltid tagit proceduren med ro, och vill gärna bli upplyft på trimbordet (där ligger alltid en liten bit korv el. liknande).
För mig har det blivit alltmer meditativt och rogivande att tvätta och torka en mjuk hundpäls - jag går nästan och längtar efter nästa bad.
Otippat.
Bild: Nybadad hund som man gärna har i en ljus soffa...

Fredag med Oliver...

Idag har vi haft besök av Oliver under hela eftermiddagen. Jag misstänker att han tror att det är Zelda som bestämmer här hos oss - det är i alla fall hon som har kört med honom och förklarat vad han får och inte får göra. Hon har inga som helst problem med att sätta honom på plats, visar det sig, han ger sig omedelbart när hon fräser ifrån (utan att ens vara i närheten).
I bild: Oliver vänder i hallen, Zelda kollar om han har ätit upp sin mat (det hade han), och till sist: Zelda har tagit över hans bädd, och han vet inte riktigt hur han ska förhålla sig till det.