Tillbaka!

Nu är jag tillbaka från Etiopien, Zelda är tillbaka från Norrköping, och jag fick med mig kameran på morgonpromenaden. Vi lyckades med viss möda få upp några av hundarna på samma parkbänk, och få dem att sitta kvar tillräckligt länge för att alla skulle komma med i bild!
Nu ska bloggen ta fart igen!

Paus...

Zelda har fyllt ett år.
Hon har drabbats av hundarnas motsvarighet till vinterkräksjuka, behandlats med dropp och blivit frisk, och jag har inte skrivit ett ord om detta i bloggen.
Och i morgon ska hon tillbaka till sin uppfödare och alla släktingar på kenneln, själv ska jag till Etiopien. När jag kommer tillbaka i början av april räknar jag med att bloggen ska ta fart igen! Välkomna tillbax!

Tro det eller ej!

En hundutställning kan vara utmärkt miljöträning för ängsliga hundar, sägs det, så Zelda o jag testade en valputställning i Sollentuna i helgen. Jag tänkte att det vore ett mirakel om hon gick överhuvudtaget, mitt bland så många andra hundar... Jag hade underskattat henne grovt - hon uppförde sig perfekt, lät domaren titta på hennes tänder utan protester, och travade på frimodigt så att det blev både ett hederspris och BIR (bäst i rasen i sin lilla grupp). Sedan åkte vi ut, bland annat för att hon inte kan stå på kommando, misstänker jag...

Bilder: Ulla Montan, min beskäring...

Mitt hjärta stannar ändå till en aning...

när jag ser en Cane Corso...

Idag i UNT!

Anna Kåver och jag är intervjuade i Uppsala Nya Tidning idag. Zelda som var med fångade fotografens intresse, och hamnade därmed som blickfång i bilden. Hon gäspar stort, ifall det inte framgår....
Foto: Kattis Strömgren, ngt beskuret av mig...

Före och efter...

En liten hund som ska trimmas är som en man med kraftig skäggväxt: len och slät ena ögonblicket, utvuxen nästa...
Här är Zelda före och efter trimning av nos och hals...

Tack Per för hjälpen och för bilderna!

En dag i stadshundens liv...

Igår blev det plötsligt uppståndelse på Centralstationen i Stockholm just när Zelda och jag var där. Det var trängsel, människor viftade med sina kameror, jag utgick ifrån att något idrottslag hade kommit tillbaka efter en guldmatch. Jag frågade en ung man med kameran i högsta hugg - kunde inte minnas någon stor svensk seger de närmaste dagarna. Mannen visade sig vara från Brasilien och heta Diego (se bild), och vad Zelda o jag hade hamnat mitt i var en manifestation som ägde rum samtidigt på järnvägsstationer runtom i världen. Såvitt jag kunde förstå handlade det om att dokumentera just det ögonblcket, worldwide.
I bild: vårt bidrag, och Diego o Zelda!