Äntligen ordning och reda!

Igår köpte jag ett skåp på Stadsmissionen, renoverat av Remake.
Det är som gjort för att ha trimgrejorna i, plus att det finns en liten låda som är perfekt för snoddar och rosetter!


Obs - inga kardor...

Lekande puffar

Dock inte mina egna, som synes. Foto Janina Kruse, med tillstånd.

Varför????

När Zelda vill in/ut genom en stängd dörr inne i lägenheten sätter hon sig tätt intill dörren och kastar menande blickar på närmaste människa. Nemi springer fram och tillbaka, gläfser, krafsar på dörren, skäller. "ÖPPNNA! NU!"
Här kommer mysteriet: Ingen av hundarna har någonsin visat att de vill ut ur lägenheten. Det kan förstås bero på att jag inte ser ytterdörren om jag inte är i hallen, men vanliga hundar brukar kunna lösa det problemet (skälla högre, krafsa intensivt).
Så i förmiddags hittade jag en liten Nemilämning på golvet. Det händer nästan aldrig - hänger inte ut henne - det som intresserar mig är bara att det händer alls. Jag har varit hemma hela tiden - varför säger de inte att de behöver gå ut?

Eller om man vänder på frågan - hur kommer det sig att alla mina tidigare hundar har hittat ett välfungerande sätt att förklara att de behöver gå ut, alldeles av sig själva?

DN igår...

I går var vi i DN.

Zelda elegant som alltid, Nemi med sin vanliga kaotiska frisyr...

Det är hundarna som gör bilden!
Tack fotograf Anna-Lena Mattsson!

Löv i puffpäls

Igår gick vi under några stora träd som fällde sina löv. Löven som var litet sträva fastnade nästan som snöflingor i hundarnas pälsar...
Obs att jag inte satt dit dem själv, de singlade ner ovanifrån allihop...

Framåt!

En av de många sakerna hundarna ger mig är en hel palett av små små mål att arbeta mot.
Just nu:
Förbättra det fria följet, framförallt i svängarna.
Träna stadga (Zelda) i "sitt vackert" - jag vill att hon ska kunna sitta kvar även om jag har ryggen mot henne, om jag t.ex. går bort från henne, jag vill kunna vara c:a 20 meter från henne utan att hon tappar positionen, jag vill kunna få henne att sitta vackert på röstkommando även på det avståndet.
Nemi håller fortfarade på att lära sig hur man gör, så för henne är målet att hon ska sätta sig på bakbenen när jag säger "vackert".
Jag letar efter musik till nästa års program, ska bli väldigt kul att snickra ihop dem.

PS brukar köra med targetstick (Nemi) men hittade den inte i hasten, därav godisstyrningen.

Frilla under utveckling...

Nu har hundarna hämtat sig, de var helt utslagna igår. När jag pillade upp flätorna blev det en krusig och stor frisyr som inte fastnade så bra på bild...

Lärorik kväll igår!

Ojoj!
Som ni vet gick det i stort sett bra, Zelda höjde sin poäng marginellt, och Nemi tog sin uppflyttningspoäng så nu kommer även hon att få sätta FD1 framför sitt officiella namn!
Grattis Nemi!
Jag har lärt mig massor. På plussidan - utdrag ur domarprotokollen för Zelda: "Väldigt snygg start" "Otroligt bra inledning". Sedan gick det utför. När jag skulle skicka iväg Zelda runt flaggan gjorde jag det precis i riktning mot kycklingen som jag hade lagt precis utanför ringen. Zelda trodde att vi var klara och rusade förbi flaggan, mot sin belöning.
"ZELDA!!! KOM HIT!!!"
Och vet ni vad - hon stannade och kom tillbaka! Vilken hjältinna! Trots hennes utflykt tog vi uppflyttningspoäng och förbättrade totalpoängen med några tiondelar. Nu tycker jag att vi faktiskt är mogna för klass tre nästa år.
När det blev Nemis tur, efter många timmars väntan, var jag inte så koncentrerad som jag borde ha varit: glömde att hälsa på domarna, tappade bort mig i koreografin (den är på 50 sekunder)...
Detta har jag lärt mig av gårdagen
1. Planera transporterna ordentligt. Vi fick vänta nästan en halvtimme på en taxi, vi stod på gatan, hundarna frös. Sedan hamnade vi mitt i rusningstrafiken. Sedan visade sig Riksten ligga längre bort än jag trodde. När vi äntligen kom fram visade det sig att Zelda o jag hade startnummer 1, det var knappt att vi hann, ingen av oss hade riktigt hämtat oss efter transporten.
2. Skicka aldrig iväg en hund i den riktningen som godis/leksak lígger, särskilt inte om handtecknet för "spring runt" är detsamma som för "Varsågod - nu är vi klara".
3. Hitta bättre rutiner för att bibehålla fokus när vi har ett högt startnummer.

Inte dåligt för en tävlingseftermiddag.
Bild: Nemi och jag väntar på vår tur. Kanske kommer även en video....
Tack Linda och medarbetare som arrangerade - superlyckat!

Att göra

inför tävlingen i em: köpa en halv grillad kyckling och skära den i småbitar så att hundarna tycker att de får lön för mödan. Ta en sväng förbi Tibletse (frissan) och stryra upp Zeldas frisyr som kommit litet i oordning. Fixa matsäck åt mig själv (finns inget att köpa på plats). Hitta ngt att ställa flaggan i (inomhustävling för första gången). Hålla hundarna på gott humör. Lyssna på musiken om och om igen och köra igenom progranmmen utan hundarna. Träna på några av de knepiga övergångarna....
Vi är 6 st i Zeldas klass, och 23 i Nemis, så det blir nog en lång kväll... Målet är som sagt uppflyttningspoäng för Nemi, och mer än 23,10 poäng för Zelda, eftersom det skulle förbättra hennes årsprestation.
I helgen är det för övrigt Europeiska mästerskap i Freestyle och Heelwork to Music i Danmark, mer om det hittar ni här.
Nästa år vore det kul att åka och titta, om det går...
Bild: Nöden är uppfinningarnas moder: tung ytterkruka + grillfolie = flagga som står stabilt!

PS och så ska musiken med, och vaccinationsintygen, och mina scenkläder, och vattenskål till hundarna, och stol att sitta på....

En gång till... tävlingsdemonen slår till!

Jag hade inte tänkt delta i några fler tävlingar i år, men det visar sig att Zelda är en av de hundar som kan bli årets rookie - den som startat sin tävlingskarriär under 2011 och fått bäst resultat... Altså gör vi ett försök att höja vår poäng i morgon (de fyra bästa resultaten räknas). Och så ska jag försöka ta uppflyttningspoäng med Nemi så att hon också får sitt Freestyle I diplom.
Vi håller till i Rikstens hundsportcenter i Riksten. Du hittar info om stället inklusive vägbeskrivning här: www.rikstenshundsportcenter.com, första start 17.10.

Igår fick Zelda en ny frilla:

Som många nya frillor får det hela betraktas som ett experiment. Vi gick till frissan:


Steg ett:


Klart!



Tanken var att det kunde passa med en etiopisk frisyr eftersom vårt freestyleprogram går till etiopisk musik... Tävling på fredag igen. Vad Zelda tyckte? Hon tog det lugnt, som vanligt...

Vad??? händer i hundens nos?

Läste just detta i en inbjuda till ett seminarium:
"The sense of smell is extraordinarily good at molecular recognition: it can identify odorants unerringly over a wide concentration range. The mechanism by which this happens is still hotly debated. One view is that molecular shape governs smell, but this lock-and-key notion, while very successful in other areas of biology, has turned out to have very little predictive power for olfaction. An alternative theory posits instead that the nose is a vibrational spectroscope using a quantum mechanism, inelastic electron tunneling."
Så Zelda o Nemi skulle då ha inbyggda spektroskop som använder en kvantmekanistisk, oelastik elektrontunnelering?
Vem hade väl kunnat ana det?

Trimmat Nemis öron

har jag gjort idag...
Före:

Efter:

Bilderna blev inte så lyckade, men ni ser säkert skillnaden ändå...

Memea och jag på Facebook!

Välkomna till Memeas och min Facebooksida - här kommer vi att skriva om vårt gemensamma arbete. Det blir hund, mindfulness, träning med mera. Vi har precis lagt upp sidan, var gärna med från början!

Nybadad:

Brandkårsutryckning - tovor i Zeldas päls! (Pälsnördvarning på det här inlägget.)

Nu har jag slarvat - badar jag inte Zelda tillräckligt ofta så slår tovorna till. Det räcker med en dags försening. Det var många månader sedan sist, men igår hade den stackars hunden plötsligt tovor på sidorna, på låren, på bröstpartiet och på på underbenen...

Jag gör som min pälsguru Catalina lärt oss:
1. Ta aldrig i en torr tova, det bara skadar pälsen och leder till fler tovor framöver. (Använd aldrig en karda i en puffpäls - den skadar de tunna håren och gör dem mer tovningsbenägna - hon hade till och med en bild av en karda överstruken med ett stort rött kryss).
2. Bada. Bada. Bada. Om hunden väl fått tovor bada gärna flera dagar i rad för att förhindra att de återkommer.

Så nu är Zelda badad och inoljad, även det senare minskar återfallsrisken. Tovorna var lätta att reda ut, de var lösa och gav sig i stort sett direkt. I pälsen hade jag lanoninbalsam och olja, så just nu är det brylcremelooken som gäller. Hon får bada igen i eftermiddag, och sedan hoppas jag att pälsen är återställd!

Oljeinpackad hund:

Redskapen:

Gårdagens produkter:


När jag ser hennes päls nästan flyta runt hennes lilla kropp när hon rör sig är det värt varenda minut och varenda krona jag lägger ner på att hålla den i skick...

Mer reklam:

Just nu är Zelda med och gör reklam för tidningen Modern Psykologi!

Kycklingvingar... mmmm.....

Igår laddade jag upp med kycklingvingar, hundarnas absoluta favoritmåltid. Jag fryser dem två och två, undrar om det inte är kombinationen av att få gnaga, krossa ben med tänderna, slita i seg kycklinghud och smaken av köttet som gör dem till en så lyckad allroundupplevelse...

Liten hund lär av erfarenheten, eller livets hårda skola...

Även i innerstaden finns det änder:

Igår tog Nemi (som var kopplad) ett impulsivt jätteskutt mot en av dem som var så frestande nära.
PLASK!
Stackars Nemi som tydligen inte hade lagt märke till att anden faktiskt simmade hamnade rakt ner i det kalla vattnet till sin totala förvirring. Jag fiskade upp en genomblöt, kall och förnärmad liten hund. Vi fick gå raka vägen hem, när kom in såg hon ut såhär:

Jag torkade henne, och gick sedan tillbaka för att ta ett foto av änderna som forsatte att guppa obesvärat nära dammens kant. Den här gången blängde Nemi misstänksamt på dem och höll ett rejält säkerhetsavstånd med fast mark under tassarna...

Duktig knähund:

Att vara knähund är som att vara stående fågelhund - en del har mer talang än andra.
Här visar Zelda som (i motsats till Nemi) är riktigt bra på att vara knähund "sova-i-handen" positionen. Imponerande, eller hur?

Samträning...

Igår tränade vi tillsammans med Linda Laikre som har svenk-danska gårdshundarna Holly och Ester, och Mari Edman med taxarna Garbo och Chaplin. Om detta kan ni läsa mer på Maris blogg.
Sammanfattningsvis gick det bättre än jag hade vågat hoppas (vi kommer att kunna vara med) men det är mycket kvar att träna på...

Var är den? Var är den?

Idag på bussen satt vi nära mitten. En dam med en svart labrador klev på, passerade oss, och satte sig längre bak.
Nemi låg på sätet och småsov, hon missade hunden när den gick förbi. Ett litet ögonblick senare kom doften, då for hon upp och började vädra.
Var är den?
Sniff, sniff, sniff...
Var kan den vara?
Efter en liten stund började hon speja ut genom fönstret, fortfarande på helspänn. Det verkar inte som om hon riktigt har fattat konceptet buss...

Hur ska det gå???

Vi tränar nu på "dubbelhunden". Jag har just trampat på Nemis tass vilket inte stör Nemi särskilt, men Zelda håller sig på säkerhetsavstånd...
Suck...
Och inte fungerar de små subtila hjälperna, ifall ni undrar varför jag viftar med armarna...

Glädjen över att ha uträttat någonting...

Här är ett nästan säkert sätt att bli nöjd med sig själv: ta två puffar, trimma deras nosar och tassar, bada, föna, snodda upp, fota.
Så här kan damerna se ut när de sitter vid mina fötter och jag tittar ner på dem.

Slalom åt sidan

av Agnes:

Minsta möjliga kinesträff...

Igår var det kinesträff i Rålambshovsparken. Vi gick dit, men det gjorde ingen annan.
Zelda som inte gillar hundrastgårdar satte sig på en bänk (ni måste nog klicka på bilden för att se henne) och surade. Nemi strosade runt litet förstrött.
När vi kom hem blev det desto mer fart - då rusade de runt och busade, slängde med leksaker, och fick all den motion de inte fick i rastgården.

Hundar i konsten, igen.

Igår var jag på Salon des Refusés, och tittade på konst som inte kom med på Liljevalchs vårutställning. Vi var i Båthall 1 på Galärvarvet i Wasahamnen, och där fanns de här två hundarna:


"Cirkushunden" av Svante Trottestam

och sedan denna, tyvärr skrev jag inte upp namnet på konstnären.

Igår var det vår tur att få post!

Nu är det vi som vunnit en bloggtävling hos Becca och Olga! Kul!
Till mig:

En tidig kritik av föreställningen att våra hundar bara vill klättra i hierarkin, och att vi därför ständigt måste vara på vår vakt och hålla dem på plats. Ju mer jag läser om synen på människan som ständigt ifrågasatt alfahane i flocken, ju mer förstår jag en del manliga kollegors agerande på jobbet... :-)
Till hundarna: varsin tuggpinne.
Tack!
Nemi:



Zelda:



Och Nemi igen, stilstudie: