Hundarnas Robinson?

Hur får ett hundprogram se ut? Igår visades första episoden av ett nytt program som lett till diskussion och kontrovers redan på planerings- och inspelningsstadiet.
Familjer som tänker skaffa hund får träffa sex olika hundar som behöver nya hem, och väljer till slut den som passar dem bäst.
Som med det mesta i livet kan jag se fördelar och nackdelar.
Fördelarna först: Jag tror att programmet kan uppmuntra fler människor att välja en omplaceringshund, vilket jag tycker är utmärkt. Många trevliga hundar blir "över", och en del av dem får aldrig en andra chans att hitta ett eget hem. En annan fördel är att vi får se hur olika hundar är - dels beroende på ras, dels på att de, precis som människor, är unika individer. Kanske kan den insikten hjälpa blivande hundägare att välja en hund som kommer att ge dem maximalt med glädje och minimalt med problem.
Nackdelarna då? Ja hur kan hundarna tänkas uppleva det de är med om? Hur stressade blir de? Jag gissar att hundarna tar det hela ungefär som en kort vistelse på ett pensionat eller hos en ny hundvakt. Litet stressande kanske, men även rätt intressant och bitvis verkade de ha riktigt kul. Det är ju inte så många timmar hundarna umgås med familjerna.
Men ändå blir jag som människa litet illa berörd när den bildsköna och trevliga Sloughin väljs bort i gårdagens program... (Helt riktigt eftersom familjen ville ha en hund som även den lilla dottern skulle kunna gå ut med ensam utan bekymmer.)
Vad tycker ni?
Missat inslaget? Titta på det här.