Memea träff nt 4

Nu har vi varit på vår fjärde träff med Memea. Memea arbetar mest med brukshundar - de jagar, vallar, skyddar (fast hon hjälper förstås hundaägare med alla raser). Ibland skrattar hon till över Zeldas sätt att förhålla sig till verkligheten (min tolkning...). Tur att jag inte har några andra ambitioner med Zelda än att hon ska fungera i vardagen och att vi båda ska ha kul...

Memea hade skrivit upp ett antal punkter som vi gick igenom, bland annat
prövade vi klickerträning, vi skulle se om vi kunde få Zelda att sätta ner tassen i en plastburk. Vi fick nöja oss med nosen. Jag ska nu köpa en klicker, verkar kul! Vi tränade även hundmöten med en elegant ung Malinois som bor tillfälligt hos Memea.

Annars går det mesta framåt, inte så snabbt, men märkbart. Zelda kan nu sitta och vänta medan jag tar några steg bort, hon förstår "sök" (men har svårt att hitta de gömda godisitarna), hon kan "Gå till...", och hon kan lägga sig på sidan. Hon fortsätter att komma när jag ropar.

Har någon annan en hund som inte ens försöker ta saker som kommer flygande genom luften? Om man kastar en liten skinkbit i Zeldas riktning träffar den henne i ansiktet och faller sedan ner på golvet. Då plockar Zelda upp den. Jag fortsätter och hoppas att hon så småningom ska komma på idén att fånga den i flykten. Detsamma gäller för leksaker, hon försöker aldrig ta dem innan de ligger på golvet.

Tyst liten hund, gillar inte att busa...

På nätet hittar jag en CC som söker ett nytt hem. Han beskrivs som en tyst liten hund som inte gillar att busa, vare sig med människor eller andra hundar. Efter tre månader tillsammans med Zelda förstår jag precis hur han är, och hur det kan bli på det sättet. Det är nog rätt ovanligt att behöva jobba hårt för att få en valp att våga leka, men så har det varit med Zelda. Nu för tiden kan vi ha dragkamp om hennes leksaker, och busa runt i största allmännhet, men det har krävt mycket träning och tålamod. I början släppte hon omedelbart taget om det vi intresserade oss för: "Jaha, vill du ha den? Varsågod!". Sedan ville hon inte leka mer.

Memeas råd var LEK LEK LEK! Låt henne vinna ofta, håll bara på en liten stund i taget, ge inte upp. Leta efter nya lekar som kan vara kul, odla den försiktiga leklust hon har.

Igår insåg jag hur mycket hon har utvecklats. En kompis till en av sönerna försökte lära Zelda "puss". Hon skulle slicka kompisen på munnen, och då bli belönad. Kompisen lutade sig fram över Zelda för att bli "pussad". Zelda la sig inte på rygg, gick inte undan, utan var helt bekväm med att en ny och trevlig människa ville umgås på det sättet. Hon "pussade", fick en bit skinka, verkade tycka att övningen var riktigt kul.

Och kul måste ju livet vara för en liten hund!

6-månaderspresent!

Idag fyller Zelda 6 månader. Hon inledde starkt med att väcka mig kl 3 på natten och sedan sätta vid dörren och pipa. Jag tog ut henne - det visade sig vara ett klokt beslut. Hon både kissade o lämnade en liten hög efter sig. Nu, tänkte jag, har hon visat att hon är rumsren på riktigt, hurra!
När vi sedan kom upp igen somnade hon inte om, utan fortsatte att pipa. Så småningom tog jag ut henne en gång till, hon kissade en gång till. Efter det somnade vi båda.
Och nu kommer Mercy, min vita städhjälp med en lite påse... "Accident on the carpet".
Så på något sätt räckte inte den första nattrundan, hon behövde uppenbarligen lämna två små högar, och jag missade den andra...
Jag ska nog inte ge henne ben att tugga på på kvällen, antar att det var det som gjorde att det blev så bråttom.
Helt klart är i alla fall att hon förstår att hon ska ut när det gäller, det är en förträfflig sexmånaderspresent från henne till mig!

Tack!

God nyhet: Zelda har börjat återgå till sitt gamla jag.
I går morse lekte hon med Poppy, en del andra hundar vimlade runt, och plötsligt dök det upp en Golden Retriever hon inte hade träffat tidigare. Hon sprang undan, jag ropade på henne, men hon vågade sig inte riktigt tillbaka.
Då frågade den nya hundens ägare om Zelda var rädd. Jag svarade ja, och då kallade ägaren omedelbart in sin lydiga hund. Hunden fick sätta sig, vilket gjorde att Zelda vågade komma och sätta sig bakom mina ben. Därifrån tog det inte många sekunder innan hon vågade hälsa, och sedan var det inga problem.
TACK säger jag, för detta hänsynsfulla bemötande!

Samoyed igen!

Idag blev det repris - den vita Samoyeden kom farande mot oss, husse var utom synhåll. Den här gången var jag bättre förberedd. Jag lyfte upp Zelda, haffade hunden, och släpade iväg med honom i den riktning han kommit ifrån.
Mycket riktigt, där var husse.
De som känner mig kommer att bli överraskade att höra att jag hotade honom med att ringa polisen nästa gång, med mera.
Så går det när man har hetsat upp sig som jag hade gjort, och inte har sett till att lugna ner sig.
Han blev till slut arg (mycket begripligt, jag var inte trevlig). Han påpekade att han redan hade hört vad jag ansåg om honom och hans hund, trettiosju gånger. Att han hade bett om ursäkt. Att även jag hade ett problem med min hund: att hon drabbades av panik.
Poppys husse drog sig diplomatiskt (och klokt) undan, hundarna som nu var mycket lugnare än vi ägare vandrade runt litet förstrött.
Till slut bad jag om ursäkt för att jag varit så otrevlig, vi blev sams, och så småningom gick Samoyed o husse vidare.
Nu först började jag fundera på hur situationen kan lösas. Kanske kan vi träna Samoyeden att komma till mig i stället för att intressera sig för Zelda. Kanske kan vi änja Zelda vid att han kommer farande så att hon inte blir rädd när det sker. Eller så...
Ser nu fram emot att träffa dem nästa gång för att se hur vi kan komma vidare!

Att inte älta...

kan vara svårt. Jag vaknar på natten och tänker att om jag hade kallat på Zelda en sekund tidigare så hade jag hunnit koppla henne när Samoyeden kom farande. Om jag inte hade haft henne lös hade hon inte kunnat fly som hon gjorde. Om, och om, och om...

Fortfarande har hennes tröskel för hot inte sjunkit tillbaka. Igår började studenterna på Handels spela hög festmusik precis när vi var på väg förbi. Zelda försökte rusa iväg, men hindrades av flexikopplet, hon försökte igen, det gick fortfande inte, hon var alldeles vettskrämd. Så småningom insåg hon att hon inte kunde springa ifrån det hemska ljudet, då började hon klättra på mig för att bli upplyft. Jag hade fortfarande inte fattat vad det var hon hade blivit rädd för, det fanns inget skrämmande i sikte, tyckte jag (jag har ju hunnit vänja mig vid Handelsfesterna, men terminen har ju just börjat, så för henne var musiken ny och oväntad). Jag fick stå och tänka, titta, lyssna ett litet tag innan jag kom på att det ju måste vara det ovana ljudet som hon reagerade på. Jag tänkte då att det bästa nog var att exponera henne, så vi vandrade av och an ett litet tag. Så småningom stängdes musiken av (högatalartest?), och en snäll brun/vit fågelhund dök upp och avledde. Zeldas svans åkte så småningom upp igen.
Själv tänkte jag ondskefulla tankar om Samoyedens ägare. Jag måste vara mer mindful - jag är övertygad om att buddisterna har rätt när de säger att den sortens tankar leder bort både från harmoni och från problemlösning.

Personlighetstest för hundar...

Hittade ett nätbaserat personlighetstest för hundar på: http://www.petconnectgame.com

Såhär blev det för Zelda: Your dog is an Organised, Gamma and High Activity type which we call the Deputy. The Deputy is a submissive, mouldable, balanced character. It happily does the leader's bidding, is easily led and controlled but prefers an orderly environment. The Deputy conforms to its leader's wishes most readily. Deputies are easy to train, willing to conform socially and team spirited. They are everybody's friend.

Testet liknar motsvarande test för människor - alla egenskaper beskrivs positivt, så att den som tar testet (eller dess ägare) brukar bli nöjd med resultatet...