fredag 5 oktober 2012

Knähundar




finns i många storlekar ... Memea och Bruno 5 månader som vi träffade igår.

7 kommentarer:

  1. Lille gubben!:)
    Undrar ofta om de mer storväxta inte blir bra ledsna när de "växer ur" sina knän. Fast jag har å andra sidan läst om en irländsk varghund som lärde sig komma upp, om lillmatten bara satte sig i rätt stol!
    (Inger Wikström-Lindgren som skrev krönikor i SvD o senare Hundsport)

    SvaraRadera
  2. hihi Elsa vår långbenta varelse vill gärna upp i knät. Då "sitter" hon där i några sekunder för att sedan kasta sig ur famnen. Det är tyvärr inte så avslappnande och mysigt som hon nog önskar att det skulle vara, varken för henne eller mig och ingenting ser jag heller med henne framför mig haha

    SvaraRadera
  3. Storleken har ingen betydelse. Knähund som knähund... Det visar ju bara att de har behov av närhet och mys oavsett. Fast jag föredrar en inte allt för stor hund i knät. :-)

    SvaraRadera
  4. Med hjälp av positiv förstärkning har mina labbar lärt matte att sitta på golvet- se då går det hur bra som helst att ha två labbar i knät.:)

    SvaraRadera
  5. Rudi vill inte ha kroppskontakt i onödan och skulle aldrig komma på tanken att kravla upp i knät, som förresten inte skulle räcka till...

    SvaraRadera
  6. Vad sött! Sumo är också en knähund, och han är 4 och ett halvt år. ;)

    SvaraRadera