Hur vet vi att vi är på landet?

Det är tyst. Häpnadsväckande tyst.
Himlen är enorm, och igår kväll såg vi en regnbåge.
Hundarna blir leriga på tassar o mage.
Vi kan gå en hel kvällspromenad utan att stöta på någon enda människa eller hund.
Och till sist: jag hittade en vilsekommen loppa på Zelda. Den måste ha anslutit under promenaden, den gjorde sitt livs sista felbedömning när den hoppade ombord på en vit hund med mycket kort påls.
Och om en liten stund börjar lägret!
Vi är redo!